Läs hela rapporten här: Novus Väljarbarometer november 2025

Analys

Moderaterna återhämtar sig och ökar i väljarstöd för andra månaden i rad, denna gång en uppgång på 1,4 procentenheter jämfört med oktober. SD tappar samtidigt för andra månaden i rad, denna gång med 1,6 procentenheter. Vilket resulterar i att skillnaden mellan M och SD är 1,6 procentenheter. Skillnaden är därmed tillbaka inom felmarginalen, något det inte varit de under september och oktober.

Även om Kristersson tappade i Novus partiledarförtroendeundersökning mellan augusti och oktober tappade Åkesson mer. Detta kan vara en av förklaringarna till det minskade gapet mellan partierna. Kristersson har fortsatt högre förtroende än Åkesson, något som är viktigt att påminna om. Förutom under 2020 så har Åkesson endast haft högre förtroende än Kristersson en gång, och det var i januari 2024. M vinner väljare både från S och SD.

Tittar vi på sakfrågeägarskap av de total 28 frågor vi följer har M fem frågor de anses vara bäst på och 15 frågor de anses vara näst bäst på. SD har två frågor de anses vara bäst på och ingen de anses vara näst bäst på. SD:s styrka bland väljarna är att de inte sitter i regeringen, även om de utgör regeringsunderlaget genom Tidöavtalet. De straffas då inte på samma sätt av de saker som upplevs gå åt fel håll i samhället. SD är vad jag kallar ett ”motparti” – ett parti man röstar på om att man anser att saker går åt fel håll och att de etablerade partierna inte tar frågorna på allvar. SD:s väljarstöd beter sig inte som de andra etablerade partiernas stöd. Andra drivkrafter ligger i bakom, även om det har breddats lite under åren. Därför kan SD vara större än M med endast två sakfrågor, invandringen samt lag och ordning, och med ett lägre förtroende än Kristersson. SD:s nedgång sker främst genom att de tappar väljare till S, men också lite till M.

Om vi tittar på S, som tappar lite, -0,6 procentenheter jämfört med oktober, så är Anderssons förtroende högst av alla partiledare. S tappar lite jämfört med föregående månad men deras väljarstöd är 4 procentenheter över valresultatet. S dominerar också i sakfrågeägarskap. De anses vara bäst i 18 frågor och näst bäst i 10. Det finns alltså inte en fråga som svenska folket inte anser att S antingen är bäst på eller näst bäst på. Sen bör nämnas att andelen som svarar ”Vet ej” på vilket parti som är bäst oftast är den största gruppen i alla sakfrågor, så generellt har partierna en stor utmaning att visa att de kan lösa problemen svenska folket ser i samhället. Men det är en indikation om S styrka bland väljarna, men lika mycket en påminnelse om de andra partiernas svaghet, särskilt de mindre som totalt kommer i skymundan i nästan alla frågor från de tre stora.

S vinner främst väljare från SD, men tappar samtidigt främst till MP och ”soffan”.

C som precis fick en ny partiledare tappar lite men inga större förändringar. Hatts avgång gav nog mer sympati än besvikelse, men det är upp till Thand Ringqvist att visa vilket C hon vill locka väljare till. Partiledaren är helt central, litar man inte på partiföreträdaren partiet valt som den bästa ambassadören för partiets politik så spelar det inte så roll vilken politik man för (gäller alla partier förutom som sagt SD där det i grunden är andra spelregler). Litar man inte på den som leder, varför skall man lita på att politiken genomförs?

L är kvar på rekordlåga 2,2 procent. Novus undersökning om sakfrågeägarskap kunde föregående vecka konstatera att L tappar andraplatsen kring sin tidigare paradgren skolfrågorna, en av förklaringen till det låga väljarstödet, d.v.s. att de tappat kraftigt i sin bästa politiska fråga enligt svenska väljare. Den andra förklaringen är det låga förtroendet för Mohamsson, den partiledaren med lägst förtroende enligt Novus senaste förtroendebarometer genomförd i oktober. Ett tydligt exempel på att lågt förtroende för partiledaren leder till lågt väljarstöd. L och Mohamsson måste verkligen arbeta med att bygga förtroende för henne. Förtroende byggs inte på spetsiga utspel, utan bredare arbete än så. Man måste visa vad man står för och att man kan lita på att den personen har en vilja till något större.

MP ökar med en procentenhet, en av förklaringarna kan även det ligga i partiledarförtroende-undersökningen, där både Helldén och Lind ökade i förtroende mellan augusti och oktober.

V tappar lite, -0,6 procentenheter. Förtroendet för Dadgostar har minskat mätning för mätning sedan juni 2025, kan vara en förklaring till V:s nedgång. I augusti hade de ett väljarstöd på 8,6 och nu är det 6,3, en statistisk nedgång sedan i augusti. Vad gäller sakfrågeägarskap har det inte skett några nämnvärda förändringar.

KD får 3,7 och trillar återigen ned under 4%-spärren där de varit majoriteten av tiden sedan 2023. Även förtroendet för Busch minskade lite i oktober jämfört med augusti. Dock inga större förändringar i sakfrågeägarskap mellan augusti och oktober, en liten nedgång i äldreomsorg. Men tillbaka på nivåerna de hade innan augusti. Men små förändringar i väljarstödet för KD från månad till månad, så ett tapp till att hamna under 4% är kanske mer det normala för KD, men så klart inte det önskade för dem. Det finns så klart en stark symbolik i att ligga under 4% spärren med mindre än ett år kvar till valet.

Nu är båda stödpartierna i regeringen under 4%-spärren, så kan vara värt att nämna min analys av väljarnas syn på sakfrågor vs regeringskonstellation. Novus undersökningar visar att det lika stor andel som anser att det är viktigt att partierna går till val främst på politik de för jämfört med vem de skall regera med. Vilket ju är logiskt, man röstar ju på partier som man tror kan genomföra en politik man tror är bäst för en själv och Sverige, och det är svårt att få igenom politiken om det inte finns ett rimligt regeringsunderlag.

Men det är mer komplicerat än så. Stödröster baserat på regeringskonstellation pratas en hel del om från statsvetare. Jag ser det inte som troligt att stödpartierna kan räkna med stödröster som det ser ut idag.  Främst då SD är större än M. Sympatiserar man med ett M som säger att de vill regera med SD, är det som M sympatisör viktigt att M blir så stora som möjligt. Vem vågar då offra en röst på L eller KD? Jag kan inte heller se att SD:s sympatisörer kommer stödrösta på någon. Deras fokus är på att SD leder en regering. SD är det enda parti som ännu inte suttit i en regering, deras sympatisörer går främst dit för att de är missnöjda med de andra partiernas prestation.

Kvar blir då ett litet L och KD som om de bara går till val på att säkra en M-ledd regering inte tillför något mer än så. Jag kan bara se att deras överlevnad står och hänger på att de faktiskt kan göra skillnad. Bottna i sakpolitik grundat på partiets ideologi, inte spelteori. Sakpolitiken måste också då ha någon tyngd bakom de, så inte t.ex. M kan ta dem för givet. Eller att man tvingar in ett mindre parti att inordna sig i målet att säkra statsministerposten. Vilket sannolikt är S och M:s huvudfokus, om det inte sker så kommer de sannolikt se det som en förlust oavsett antal väljare de får. Men de mindre partiernas överlevnad handlar ju inte primärt om det. Det kan vara ett steg för att kanske få igenom lite av sin politik. Men väljarna förstår att det sen blir upp till förhandlingar och kompromisser. Något ett parti som innehar statsministerposten så klart är beredd att göra, men väljarens huvudfokus är inte statsministerposten utan sakpolitik och ett bättre samhälle.

C har i stort samma utmaning som L och KD, även om de kan rida på att över 60% av svenska folket inte vill ha SD i en regering, vilket gör en position mot SD lite starkare än en som lämnar dörren öppen för SD. Men egentligen behöver de också visa att en röst på C är för något, inte emot något. C under förra valet även om de nog tycker att de gjorde ett OK val, lyckades faktiskt tappa bort alla sakfrågor, partiets väljarstöd byggdes upp kring Annie Lööf och mot SD. När SD är med i Tidöavtalet och Lööf inte längre är partiledare så måste C återuppfinna sig själva igen, vad står de för politiskt?

V och MP har inte riktigt samma utmaning. V har sannolikt sina kärnväljare till vänster om S, väljarna vet var de står ideologiskt, även om förtroendet för Dadgostar gått ned så ligger de inte lika illa till som L, KD och C. MP har sin kärna kring miljö och klimat. MP:s stora utmaning är nog snarare att dessa globala frågor enligt de flesta svenskar löses på den internationella arenan, vilket gör att MP blir starkare i EU valet än i nationella valen. Så trots att nästan alla svenskar oroar sig för klimatförändringen ser de inte hur Sverige kan lösa det genom inhemsk politik där det finns mer konkreta problem som verkligen måste lösas här hemma, tex. Sjukvård, skola, lag och ordning bara för att nämna de tre viktigaste politiska frågorna nu. Jobben (5:e plats) tror jag f.ö. kommer bli en av valrörelsens viktigaste frågor. Klimatfrågan som ligger på sjunde plats, och enligt våra undersöker en fråga som måste lösas internationellt av t.ex. FN och EU, är svår att vinna väljare på jämfört med de inhemska.

Min analys är att de som främst vinner på vem som skall regera med vem idag är S och SD. Jag tror inte ens M vinner på det när de är mindre än SD. Det sätter nämligen mer fokus på SD och ger dem ännu mer makt när man påminns om att stödpartiet till regeringen är större än det regeringsbärande partiet. Då också intressant att S vill se SD som sin motståndare. Även det stärker SD:s roll. Rent generellt är mitt råd till alla partier att inte förhålla sig till andra partier och att man skall rösta mot något annat, utan man bör fokusera på varför man skall rösta för det egna partiet.

Om partierna var minde fixerade vid regeringskonstellationerna och mer på sakfrågorna samt visa att de kunde samarbeta baserat på att man var överens i en sakfråga. I stället för som det är nu, partiernas variant av identitetspolitik, att det är viktigare att vilket parti förslaget kommer från. Då skulle sannolikt förtroendet för politiken, demokratin och partiledarna öka. Det skulle också genomföras fler reformer i samhället i stället för alla låsningar som varit under så lång tid.

Värt att nämna att SD:s väljare faktiskt inte kan kallas höger, även om de genom att SD kallats för ett högerparti så länge kommer att säga att de är höger. Skulle man titta på deras värderingar är det många olika typer. Det man främst har gemensamt är att man är emot en negativ utveckling samt är mycket orolig för vart samhället är på väg. Överens om problemen, men oklart hur överens man verkligen är om lösningar. Många kommer från LO och S, även om de tog en tur via Nya Moderaterna som ju tog en del av S gamla sakfrågor när M kallade sig för det nya arbetarpartiet. Något jag inser många verkar glömma i sin vilja att placera in väljare i höger och vänsterfacket. Men så enkelt är det verkligen inte. Generellt är vänster och höger rätt missvisande, både ur en svensk kontext, och ännu mer svensk vänster och höger i en internationell kontext. Det är lätt att svänga sig med höger och vänster, men gräver man lite i det så faller det snabbt sönder.

Torbjörn Sjöström, VD Novus

Om undersökningen

Novus väljarbarometer genomförs varje månad. Undersökningen ger svar på frågan om hur svenska folket skulle rösta om det vore val till riksdagen idag.

Novus väljarbarometer för november 2025 genomfördes under perioden 3–16 november 2025. Undersökningen besvarades av totalt 2314 röstberättigade svenskar i åldern 18 år och uppåt utan övre åldersgräns. Resultatet är efterstratifierat på kön, ålder, utbildning, region och valt parti i riksdagsvalet 2022. För ytterligare information, se https://novus.se/om-novus/vanliga-fragor/. Vid osäkerhet om hur en siffra ska tolkas, vänligen kontakta mikael.ohlsson@novus.se.

Andelen som skulle rösta på annat parti är 2,6 procent (+1,0) och andelen osäkra väljare, d.v.s. de som inte vet vilket parti de skulle rösta på, är 3,2 procent. Om det vore val till riksdagen idag skulle mandaten fördelas enligt följande: M 74; L 0; C 19; KD 0; S 131; V 24; MP 21; SD 80.

Läs hela rapporten här: Novus Väljarbarometer november 2025