Analys

Läs hela rapporten här: Novus Partiledarförtroende okt 2025

Den stora förändringen jämfört med senaste undersökningen i augusti är andelen som har litet förtroende har ökat, kraftigt för två partiledare, Mohamsson +9 och Hatt +6.

Vad gäller andelen som har stort förtroende för partiledarna är det i stort detsamma jämfört med augusti, Andersson ökar 2 procentenheter och Helldén ökar en. Åkesson tappar 3 procentenheter i andel som har stort förtroende för honom.  Andersson etta, Kristersson tvåa och Åkesson trea, men Kristersson stärker sitt försprång lite gentemot Åkesson. Andersson är dock fortsatt ohotad etta särskilt som hennes förtroende ökar litet och Kristersson tappar en procentenhet.

Med mindre än ett år till valet, och vi börjar se att valrörelserna börjar, där två frågor står mot varandra hos väljarna och i mediebevakningen: Partiernas politik och vem man skall bilda regering med.

Som en följd av detta ser vi att andelen med litet förtroende ökar statistiskt säkerställt för partiledarna för L och C, något som verkligen borde oroa dem. Men även KD då Busch är den partiledare som har absolut flest svenskar som har lågt förtroende för henne. Effekten av detta ser vi i Novus väljarbarometer. Med fokus är på de tre stora partierna, och vilka som skall samarbeta med vem som resulterar i blockpolitiken. Genom att fokusera på två val, och med eller utan det tredje stora partiet: SD så blir det inte bara svårt för de mindre partierna att föra fram sin politik, det tvingar också som så ofta väljaren till att göra ett falskt val. Väljer du lag röd eller lag blå? Väljer du fel blir det katastrof, men valet du måste göra kanske egentligen inte är det du vill göra. Du vill ju egentligen bara leva ditt liv och att allt skall bli bra. Ja det krävs att politiker kompromissar och kommer överens för att politik skall kunna realiseras. Men svensken är normalt kompromissvillig, det upplevs dock inte partierna vara. Det blir en ordkamp på liv och död, där man låtsas vara ensam om att vilja lösa samhällsproblemen på ett vettigt sätt, men framförallt att motståndarsidan bara kommer att göra allt mycket sämre. Då hamnar vi i de två valen med Andersson och Kristersson som är de två som har flest som har förtroende för dem. Och Åkesson som har många som har litet förtroende för honom, men SD:s väljarlogik är annorlunda, och därför kan SD vara så stora samtidigt som 57 % har lågt förtroende för Åkesson.

Men de andra partiledarna har nästan varannan svensk litet förtroende för, och mycket färre har stort förtroende för dem.

Som sagt SD:s sympatisörer har en annan logik, de är ett ”motparti” och det är oklart om SD skulle vinna på att inte polarisera som de gör. De växer genom att vara mot en negativ samhällsutveckling, ju värre det är och ju mer oroliga deras väljare är desto större blir det partiet. Genom att sticka ut och avvika från de andra så blir de starkare.

Men alla andra partier och partiledare behöver verkligen lägga in charmoffensiven, särskilt de mindre partierna. De har absolut inte råd att ha så många som har lågt förtroende för partiföreträdarna. Har man inte förtroende för partiföreträdaren spelar det egentligen inte någon roll vilken politik de för. De kommer inte att ses som ett relevant val om förtroendet saknas. Det kommer också att bli svårare och svårare att kunna visa sig från sin bästa sida när det är TV debatterna som kommer att ge den primära bilden av partiledarna under valåret. Och även om man försöker nyansera via andra framträdanden så värderas debatten utifrån attribut som absolut inte bygger förtroende, snarare det motsatta, ju mer provocerande i debatten desto mer media efteråt, och du blir inte vald om du inte dominerar nyhetsmedia. Även om det innebär att man alienerar fler än man attraherar. För det är just det som syns så tydligt i denna undersökning. Men det är ett parlamentariskt nollsummespel, det handlar inte om att alla skall rösta, det kan gå minst lika bra eller bättre om att de som inte röstar på ”ditt parti” inte röstar alls. På valdagen är det antalet mandat det handlar om, inte valdeltagandet. Men det innebär också att partierna är sådana ärkefiender att de inte kan lösa samhällsproblemen som man egentligen är överens om. Och ju mindre lösningar politiken leverera på de viktiga samhällsfrågorna, desto mer extrema blir önskningarna på åtgärder. Inte för att man vill ha extrema åtgärder, men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Dock finns det inget som säger att man inte kan bryta detta, men man måste tänka annorlunda. Inte göra som man alltid gjort, för det är det som försatt oss i situationen vi är nu. Där var tredje svensk anser att politikerna skadar demokratin, och förtroendet för partiledarna är extremt lågt, där varannan svensk har litet förtroende för de flesta partiledarna. Egentligen borde alla svenskar kunna ha förtroende för alla partiledare, att man litar på att de vill genomföra sin politik, sedan röstar man på det parti vars politik man föredrar. Ja det låter som en utopi, men det är faktiskt något man behöver sträva mot. Men jag tror inte ens partierna försöker att nå dit. Jag är rädd att man anser att de låga förtroendet är väljarnas fel.

Det har funnits valrörelser som ställde den föregående logiken på ända, när alliansen bildades var ett sådant tillfälle, där de kunde bryta S dominans. När SD växte var ett annat sådant tillfälle. Men här har man missat att se att ”spelreglerna” är annorlunda nu än det var innan. Om fokus är på regeringskonstellationer inte samhällsproblem, så kommer det vara mycket svårt för L, C, KD och MP att göra sig relevanta. V tror jag har sin position. M, S och SD har det likaså. Men vinnarna på regeringsfokus kommer nog främst vara S och SD. M som leder regeringen idag hålls ansvarig för alla problem i samhället, så de har mycket lite att vinna på det. Men största förlorarna är nog de mindre partierna om Sverige mentalt går in i ett tvåpartisystem, där alla andra är stödpartier, och det är omöjligt att samarbeta över blocken. Men den största förloraren är väljaren, som ännu mer tvingas in i falska val, och om omvärlden är någon ledtråd så betyder det att valdeltagandet går ned, för de som inte känner att något av valen duger kommer sätta sig på läktaren. Det ser ut som ju färre partier man har att välja på desto lägre valdeltagande i västvärlden, för väljarna vill ha lösningar inte vara del i ett partipolitiskt skyttegravskrig. Sen händer det något med valdeltagandet om det bara finns ett parti, för då blir det helt plötsligt över 90 % valdeltagande… Men då är demokratin bara ett spel för gallerierna. Det är ju så, ju färre realistiska val väljaren kan göra desto mindre relevant blir demokratin och folkets röst i ett val. Vilket väljarna ser och förstår faktiskt att det är så.

Torbjörn Sjöström, VD Novus

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Novus på eget initiativ under perioden 2–8 oktober 2025 i Novus Sverigepanel och besvarades av totalt 1015 personer i åldern 18–84 år. För ytterligare information om Novus Sverigepanel, se https://novus.se/om-novus/vanliga-fragor/. Vid osäkerhet om hur en siffra ska tolkas, vänligen kontakta mikael.ohlsson@novus.se.

Läs hela rapporten här: Novus Partiledarförtroende okt 2025