Dagens ungdom, vad i hela friden har hänt?!?!?

I torsdags presenterade SVT en nedbrytning av Novus väljarbarometer där de visade hur unga män och kvinnor hade röstat om det vore val idag, perspektivet var att unga män röstar höger och unga kvinnor röstar vänster.

Denna bild verkar chockat många, jag såg reaktioner både från personer som tyckte unga män röstade helt fel och att de inte borde ha rösträtt, men även att unga kvinnor röstade helt fel och inte heller borde ha det. Lite beroende så klart på individens egna värderingar så klart. Både SD och V skrämmer en del nu för tiden. Polariseringen i det offentliga rummet ökar känns det som.

Det röda tråden var väl egentligen som vanligt. Dagens ungdom… Denna generation som alltid förfasas över bland de äldre. Även de gamla grekerna gjorde väl det. Sen vad Sokrates sagt eller inte sagt om ungdomen låter jag vara osagt. Men dagens ungdom, denna förtappade generation, de beter sig och kan omöjligt växa upp till något vettigt… Ja herregud vad skall de bli av dom?

Konstigt nog blir det “folk” av nästan alla, de flesta växer upp blir äldre och kan sedan själva förfasas över dagens ungdom.

Hursomhelst i detta fall, är de unga så annorlunda mot de äldre?

Tittar vi på alla åldersgrupper i Novus väljarbarometer uppdelat på män och kvinnor ser vi detta

Nu kanske inte de unga sticker ut lika mycket längre? Nu kanske en del tänker, herregud, vad är det med männen? SD är ju största parti bland män i alla åldersgrupper. Jösses!

Sen ser man kanske att SD är näst största parti bland kvinnor 50-64. Men vänta nu? Vad hände där? Även bland männen 50-64 är SD:s starkaste grupp. 33,5 % bland män och 24,5 bland kvinnor åldersgruppen 50-64.

Har det sköljt en högervåg bland våra 50-64 åringar?
Har alla män blivit höger?

Nej detta handlar inte om höger eller vänster. Visst det finns fortfarande de som utgår från det ideologiska perspektiven. Men ideologi som grund för partival är främst något man kan ha när man känner sig hyfsat trygg med sin nuvarande situation. Det förutsätter också att man litar på partierna företrädare. Där har det rasat… Förtroendet för politiker är på en nivå som oroar mig. Det är heller inte mycket partierna gör för att bygga förtroende, snarare tvärtom, det gör en hel del som raserar förtroendet.

Jag föreläste om förtroendet på Axess seminarium för någon vecka sedan. Det kan ses här:

Sedan en lång tid tillbaka har höger och vänster mer blivit en stämpel som sätts av politiker och forskare för att försöka placera in partier och väljare i modeller, och för att visa på skillnader. Vänstervågen som vissa hävdade skedde inför valet 2014, kunde jag och Roger Mörtvik (då på TCO) styra upp och förklarades bättre som en solidarisk individualism. Det handlade inte om vänster-höger, vilket sedan visade sig i valresultatet.

Att på samma sätt säga att SDs framgång är en högervåg är det lika svagt belägg för. Det låter enkelt. Men det handlar inte om det. Det handlar om misstro, oro och en vilja till förändring. Först flyktingsituationen, sedan brottsvågen skapar oro. Det har lett till en allt större misstro mot politikerna. Om man fortfarande tror på demokratin som institution kan du som medborgare bara göra en sak, det är att rösta på någon som inte är orsak till problemet. Hur man än vrider och vänder på det kan ingen säga att SD är orsak till dagens situation. Det har de andra partierna gjort mycket klart i ord och handling.

Det vi ser nu är en direkt protest mot alla partier som haft regeringsmakten på lite olika sätt. Det handlar inte om vänster eller höger. Det handlar inte om GAL eller TAN, det handlar om en önskan efter handling och förändring. En önskan efter trygghet.

Om man förfasas över väljares sympatier idag måste man tänka om. Det är inte väljarnas fel att de inte röstar på t.ex. S eller M. Detta är politikernas fel, politiken måste rannsaka sig själv och visa att de förtjänar förtroendet om de vill vinna tillbaka väljare de snarare skrämt bort än tappat.

I en representativ demokrati kan väljaren aldrig rösta fel. Tvärtom är de nog mer insatta i det politiska spelet nu än de varit någonsin, problemet är att det verkar vara just ett spel. Det lyssnas på vad politikerna säger och man reagerar på det som görs. Det efterfrågas politiskt ledarskap och en tilltro till samhället, inte ett maktspel där det absolut viktigaste är vem som pratar med vem, vem som är dum och vem som är snäll bland partierna.

Man vill ha ledare som inte skyller ifrån sig och pekar på vems fel problemen idag beror på. Man vill ha ledare som fokuserar på att lösa problemen.

Sedan ett litet tips, brottsligheten idag kan inte lösas genom politiska beslut, det kommer ta för lång tid, det sker ju genom polisens arbete. Om du är politiker lyft fram polisens arbete, och om det fungerar dåligt skyll inte på din politiska motståndare, utan fokusera på den ansvariga myndigheten, varför fungerar det inte idag? Gör inte brottsligheten till politisk taktik, det kommer slå tillbaka på precis alla inblandade.

Lita på att väljarna kan fatta rationella beslut, säkerställ att de får en rättvisande bild av samhället och visa att politiker är värda deras förtroende. Om de inte röstar på rätt parti, fördöm inte väljarna, utan se inåt, vad kan göras för att återvinna förtroendet? Locka väljare istället för att jaga dem

Torbjörn Sjöström

VD

Novus