Detta är ett utdrag av Torbjörn Sjöströms inledande tal under almedalsveckan på stora PR dagen. Där temat var sanning.

Vad är sant? Om vikten att förstå att auktoritetsbubblor, alternativa sanningar och skillnaden mellan kollektiv och empirisk sanning.

Kunskap enligt Platon är: Trosföreställningar som är både sanna och man har goda skäl att tro på.

För att man skall få kunskap måste det vara vara baserad på sanningen.

Vad är då sanning?

På 1500 talet var det sant att solen snurrar runt jorden. Det var något som var sant sedan Aristoteles tid. Det blev en massa problem med en kalender som vägrade vara stabil.

Copernicus kom på vad som hänt, men det var rätt politiskt infekterad, så en alternativ sanning kom först efter hans död.

Intressant nog fanns det en gammal grek, Aristarchos som insåg att det måste vara jorden som snurrade kring solen. Men han hade inte lika många följare som Aristoteles. Aristoteles världsbild och inte den heliocentriska som blev den rådande sanningen.

Det är den kollektiva sanningen som är den rådande. Tillbaka till Platons definition om kunskap, det många tror på har man själv goda själ att tro på. Den empiriska sanningen kan mycket väl komma i skymundan, som den heliocentriska där empirin avvek från den kollektiva sanningen i 1800 år.

För det är verkligen inte så att sanningen behöver vara den empiriska sanningen. Det handlar egentligen om auktoriteter som får med sig följare som tror på auktoritetens sanning och litar på auktoritetens kunskap.

Nu nästan 2200 år efter Aristarcos missen har vi en situation där vi saknar gemensamma auktoriteter.

Det handlar inte om filterbubblor som är så populärt att prata om, utan bristen på gemensamma auktoriteter.

Vi har auktoritetsbubblor som bygger upp sina alternativa sanningar.

Det finns många exempel på företag som missar denna krock mellan sanningar. SCA som tjänade flera miljarder det kvartal då skandalerna kring VDns utsvävningar rapporterades om. Styrelsen såg ett extremt lönsamt bolag där några miljoner var felräkningspengar och agerade därefter. Men den kollektiva sanningen som bl.a. Pensionsbolagsägare reagerade på att det rullade miljoner. En förenklad bild så klart. Men styrelsen missade att följa den kollektiva sanning utan satt fast i sin interna ekonomiska sanning.

Nu för tiden är det ännu svårare.

När identitetspolitiken är inbäddad i allt i det offentliga rummet, riskerar man genom inkludering att skapa en exkludering. Lyft upp Kakan som ambassadör för Audi, och helt plötsligt blir befintliga kunder arga för att man tycker inte att alla poliser är idioter.

På lång sikt måste vi bygga upp gemensamma auktoriteter som kan enas om en sanning och fokusera på vart vi skall utifrån den. Det kan bara göras genom god journalistik som fokuserar på kunskap och sanning. Jag har verkligen letat efter andra möjliga lösningar, men kan inte hitta någon.

På kort sikt måste alla förstå att det finns nu många olika sanningar och man får vara försiktig så att man inte råkar hamna i ett ”kulturkrig” när man egentligen bara ville verka god och inkluderande.

Det fina är att svaret att följa detta är enkelt: Bra undersökningar.

Ju mer fragmenterat samhället är med olika sanningar desto viktigare är det att förstå och undersöka de olika sanningar som finns, så man inte går vilse. Det går om man är smart att vara inkluderande utan att exkludera. Men det är extremt lätt att gå vilse om man inte gör sin hemläxa.

Torbjörn Sjöström
VD
Novus