Vad kan man lära sig av SCB/Evry skandalen?

Vi på Novus kan tyvärr inte lära oss något alls, vi har sett denna utveckling länge. Upphandlingar som bara går på pris. Priser som ligger under lönekostnader. Vinnande bud vars leverantörer har gått i konkurs kort tid innan, men kör på som att inget hänt med liknande namn och nytt organisationsnummer. Leverantörer som kommit med underpriser kommer undan med att säga saker som ”men vi tycker att uppdraget är så viktigt att vi levererar det med förlust, vi tar igen det på andra uppdrag”.

Novus offererar inte alls på offentliga anbud som inte väger tungt på kvalitetsaspekten. Är priset avgörande kommer det inte någon offert från Novus, då vi inte kan leverera tillförlitliga undersökningar till en kostnad som är en bråkdel av priset som våra undersökningar faktiskt kostar.

Hur handlar man upp kunskap? Datainsamling kan man tro att det går att leverera nästan gratis. Men Evry visade att det inte behöver vara ens korrekt data. Men vad skulle man tro. Om nyhetsartiklarna stämmer låg en intervju från Evry på ca 130 kr och en intervju hos SCB på över 600 kr. Visst, konkurrens kan få ned priserna. Men detta är ju helt orimligt. De andra buden offererade ca en hundring mer per intervju. När det är upphandlingar sker det ingen förhandling, utan aktörerna vet att de är konkurrensutsatta och räknar fram sitt absolut lägsta pris direkt.

Man får räkna med att det tar ca en vecka att skriva en upphandling. Det är mycket jobb som behövs läggas ned. Vinnande bud, om det bara avgörs på pris, ligger som sagt i regel under marknadsmässiga löner och måste vara billigare än de var tidigare.

HUR går det ihop förresten? Vi har inflation i Sverige, målet är ju på ett par procent om året. Alltså priserna går upp med ett par procent varje år. Lönerna lika så, märket är på mer än inflationen, för man skall få en reell löneökning. Samtidigt handlar staten upp tjänster till lägre och lägre priser? Denna prispress leder så klart till sämre tillförlitlighet. Men det leder ju också till en statligt finansierad lönedumpning. Vem kunde tro det?

Inte nog med det, kostnaden för offentliga upphandlingar verkar gå upp varje år? De som är ”duktiga” på upphandlingar hittar luckor i avtalen och tar betalt utanför avtalet. Annars går inte affären ihop sig. Men det innebär att man offererar en sak, men räknar med att kunna ta betalt för något annat.

Novus är INTE ”duktiga” på upphandlingar. Det är min bestämda uppfattning att denna typ av affärslogik är något som ett seriöst undersökningsföretag inte skall hålla på med. Eller seriösa företag oavsett bransch för den delen.

Lärdomen kring SCB/Evry visar inte bara på hur dyrköpt det kan bli, Sveriges BNP och Kronans värde påverkades sannolikt av denna dumsnålhet. Arbetslösheten, som enligt felaktiga siffror från SCB, ökade under våren var nog också en viktig orsak till att man började prata om lågkonjunktur i media?

Man får också enligt medias rapportering reda på att Evry lyckades omförhandla delar av avtalet efter att de vunnit det, och får betalt för till synes dubbla timpriset för 1000 timmar. Hur gick det till? Kom de själva på att de inte kan upprätthålla den kvalitet de lovat att de skulle leverera?

Sedan begriper jag inte heller hur SCB kunde köpa in något som var så absurt billigt. Jag begriper inte heller hur man kunde publicera siffror man själv säger är fel. Jag begriper inte heller hur massmedia kunde publicera siffror där det i texten stod att de var fel.

Men den röda tråden här är att snålheten bedrar visheten.

Novus vill inte vara med att bidra till denna dumsnålhet. Det är också därför som Novus undersökningar upplevs som lite dyrare. Det är absolut inte dyrt, det är otroligt prisvärd kunskap, jämfört med andra alternativ för att få samma kunskap är det faktiskt billigt. Hur skall man annars med god säkerhet kunna förstå vad t.ex. svenska folket tänker. Jämför med kostnaden för ett val där svenska folket talar om vad de tycker, det är alternativet till statistiska undersökningar. Vi har erfarna undersökare. Vi har helt enkelt människor som tänker, som har integritet och tar ansvar för det arbete vi gör. Konstigt vore väl om de inte fick lön för sitt arbete i nivå med den kunskap de har.

Våra kunder begriper detta, förstår att man måste betala för kvalificerat arbete. Att snåla på kunskap är verkligen dumsnålt. I offentliga upphandlingar är det tyvärr allt för ofta snålheten som bedrar visheten. Är inte det konstigt? Är inte det slöseri med skattemedel att man snålar så mycket att det man får är opålitligt?

Har man inte råd att göra riktiga undersökningar är det faktiskt bättre att behålla pengarna och göra kvalificerade gissningar, än att ta något orimligt billigt. SCB/Evry blev det mest övertydliga exempel på detta jag sett. Kostnaden för samhället blev enorm.

Är det rentav dags att utvärdera kriterierna för offentliga upphandlingar? Är det rimligt att “lägsta pris” är helt avgörande när man söker ny kunskap som ska ligga till grund för beslut eller verklighetsbeskrivningar? Självklart ska det offentliga Sverige inte betala mer än nödvändigt eftersom det är skattepengar som betalar den nya kunskapen, men är nuvarande system verkligen rimligt? Är det inte bättre att prislappen får bli lite högre och man kan lita på resultatet som undersökningen visar, än att undersökningen är så dåligt eller slarvigt genomförd och man kan inte känna sig trygg med att resultat stämmer med verkligheten?

Konsekvenserna av det senare blir katastrofala, för både företag och det offentliga Sverige. Det sker garanterat mycket oftare än någon vet om, även om det sällan är lika påtagligt som i fallet med SCB.

Torbjörn Sjöström, VD Novus