Problemet är inte unga – utan trösklarna

Det finns en seglivad föreningsmyt som brukar dyka upp ungefär lika ofta som dagordningens punkt Övriga frågor. Den låter så här: Unga är svåra att nå, ointresserade och vill inte engagera sig.

Men Novus stora undersökning om föreningsengagemang visar något mer intressant. Och kanske lite mer obekvämt. För tänk om problemet inte är att unga inte vill komma in?

Tänk om problemet är att föreningsdörren ibland ser ut som en brandsäker ståldörr från 1978, med tre lås, oklar skyltning och någon på insidan som ropar ”Vi har alltid gjort så här!”

Unga frågar varför i stället för att säga nej

Ja, det stämmer att unga i lägre grad än äldre beskriver sig som aktiva föreningsmänniskor. Bara 19 procent av 18–34-åringarna säger att de gärna engagerar sig aktivt i de organisationer de är med i, jämfört med 27 procent totalt. Och nästan hälften, 49 procent, säger att de inte ser sig själva som föreningsmänniskor.

Det låter först som dåliga nyheter. Men det är ungefär som att fråga någon som aldrig varit på kräftskiva om de ser sig som en kräftskivemänniska. Svaret säger kanske mer om deras erfarenhet än om deras framtida potential.

När vi tittar närmare på resultaten ser vi något annat, nämligen att unga inte är bortvända. De är rörliga. Nyfikna. På väg in i något.

Dörren är mest öppen hos den unga målgruppen

Unga är den grupp där klart flest säger att de är med i fler organisationer i dag än för tre år sedan: 31 procent, jämfört med 16 procent totalt.

De är också något mer öppna för att gå med i nya organisationer. 20 procent av 18–34-åringarna säger att de funderar på att gå med i någon organisation, jämfört med 15 procent i befolkningen som helhet. Bland unga kvinnor är siffran ännu högre på 28 procent.

Det här är viktigt. För medan många äldre redan har valt sina sammanhang är unga fortfarande i början av sitt föreningsliv. De har inte nödvändigtvis stängt dörren. De står snarare utanför och funderar.

”Vad är det här för ställe?”
”Vad får jag ut av det?”
”Är det människor som jag där inne?”
”Och varför kostar det så mycket att bara testa?”

Med andra ord: unga är inte den svåraste gruppen att rekrytera. De kan mycket väl vara den mest möjliga. Men de kommer inte springande bara för att föreningen finns. Det räcker inte att vifta med stadgarna som om de vore konsertbiljetter.

Ideellt engagemang behöver en bättre hisspitch

Det unga söker är inte föreningsliv för föreningslivets egen skull. De söker sammanhang och konkret värde.

Bland 18–34-åringar säger 52 procent att viktiga frågor och värderingar skulle öka deras intresse för medlemskap. 45 procent lyfter samhörighet och gemenskap. 41 procent lyfter praktiskt stöd, trygghet och medlemsförmåner.

Det där sista är särskilt intressant. Unga värderar konkreta medlemsfördelar tydligt högre än äldre grupper.

Det betyder inte att unga är cyniska eller bara vill ha rabatt på kaffe och försäkringar, utan snarare att de frågar samma sak som alla smarta människor frågar innan de lägger tid, pengar och energi på något. Vad gör det här medlemskapet i mitt liv?

Det är en rimlig fråga. Och den behöver ett bättre svar än ”du får rösträtt på årsmötet”.

Medlemsavgiften är inte symbolisk när kontot är tomt

Den största tröskeln för unga är pengar. 52 procent av 18–34-åringarna säger att en för hög eller onödig medlemsavgift skulle få dem att tveka eller avstå från medlemskap. Det kan jämföras med 38 procent totalt.

Det här borde få varje förening att stanna upp.

För en medlemsavgift kan på insidan kännas som bara några hundralappar. På utsidan kan den kännas som ännu en prenumeration i ett liv där allt redan dras månadsvis som mobil, streaming, gym, kollektivtrafik, försäkring, el, mat, hyra.

I det läget konkurrerar föreningen inte bara med andra föreningar, utan vardagen.

Och då behöver värdet vara tydligt. Inte begravt i en pdf. Inte muntligt förklarat efter tredje mötet. Inte underförstått för den som redan kan koderna.

Tydligt från början.

Gemenskap är inte samma sak som internkultur

Tidsbrist är också ett hinder. Men det är inte hela historien.

Unga reagerar även starkare än andra på risken att inte vilja förknippas med organisationens värderingar eller ideologi och på känslan av att inte höra hemma i kulturen eller gemenskapen.

Det här är kanske den mest tankeväckande delen för föreningslivet.

För många föreningar är stolta över sin gemenskap. Och det ska de vara. Men ibland kan stark gemenskap utifrån se ut som ett stängt sällskap. Lite som att komma in på en middag där alla redan känner varandra, skrattar åt interna skämt och ingen riktigt förklarar varför kassören kallas Blixten.

Det är varmt när man väl är inne.

Men tröskeln in kan vara iskall.

Unga lämnar inte för att de är illojala

Bland unga som har lämnat en organisation handlar skälen ofta om användning eller prioritering och ekonomi.

31 procent säger att de inte använde tjänsterna eller aktiviteterna. 31 procent prioriterade andra medlemskap. 24 procent anger förändrad ekonomisk situation. 19 procent anser att medlemskapet var för dyrt. Det ger inte bilden av en generation som saknar engagemang, utan snarare som sorterar hårdare. Att behålla sådant som känns relevant och släpper det som blir otydligt, dyrt eller svårhanterlig.

Det är egentligen inte konstigare än att man avslutar ett streamingabonnemang där man bara scrollar runt och aldrig hittar något att titta på.

Föreningar behöver därför ställa en ganska brutal, men nyttig fråga:

Är vårt medlemskap något man använder, eller något man bara borde känna att man borde ha?

Visa nyttan tidigt

Den stora slutsatsen är enkel. Unga verkar inte sakna vilja att engagera sig. De har snarare högre krav på relevans, värde, gemenskap och en låg tröskel in.

De vill inte ärva ett medlemskap bara för att det alltid har funnits, eller köpa en biljett till ett sammanhang där spelreglerna är otydliga. De vill veta vad organisationen står för, vad medlemskapet ger och om det finns en plats där de faktiskt känner sig hemma.

För föreningar som vill nå unga handlar uppgiften därför mindre om att väcka engagemang och mer om att bygga en bättre entré.

Sänk trösklarna. Gör det billigare att testa. Visa nyttan tidigt. Förklara vad man får. Var tydliga med värderingar. Skapa vägar in som inte kräver att man redan kan föreningslivets oskrivna regler.

Unga behöver inte övertygas om att gemenskap, samhällsfrågor och viktiga värden spelar roll. Det vet de redan.

Frågan är om föreningslivet lyckas visa att det är en plats där de får vara med och göra skillnad – utan att först behöva klättra över en hinderbana.

Mats Lindström
Senior rådgivare, Novus