Kort sammanfattning

45 % av svenska folket uppger att de blivit mycket mer (10%) eller mer (35%) otrygga de senaste åren. Den största orsaken till oron är kriminalitet (53 %), krig (29%) och våldsbrott (27%). Denna oro resulterar i att 1,6 miljoner svenskar 21 % vill ha skjutvapen för att försvara sig, 14 % för att försvara sig i hemmet, men 7 % skulle vilja ha rätt att försvara sig med skjutvapen både hemma och utomhus. En förklaring till detta förutom ökningen av våldsbrott är också att 65 % av svenskarna inte tror att polisen hinner komma om man själv utsätts för brott.

Det är ett helt nytt Sverige som växer fram, ett där man måste ta hand om sig själv. Läs mer om undersökningen och min analys nedan.

Torbjörn Sjöström
VD Novus

Nästan varannan svensk, 45 %, anser att de blivit mer otrygga de senaste åren. Kvinnor (51 %) i högre grad än männen (39%)

Unga (18-34) män och kvinnor uppger att de blivit tryggare de senaste åren. Framför allt männen, där 27 % säger att de blivit tryggare, 19 % bland kvinnor.

Mest otrygga är kvinnor 50-64 år

Geografiskt är det i norra Sverige där tryggheten ökat mest. Där 23 % har blivit mer trygga. Men de som minskar är inte de som blivit otryggare, utan det är en lägre andel som uppger att det är oförändrat där. Så det är mer polariserat i norr, antingen känner man sig mer trygg eller mer otrygg.

SD:s sympatisörer utmärker sig ang otryggheten, vilket inte är något nytt, detta har vi sett hela tiden, men SD har vuxit under åren och bland dem är det var fjärde sympatisör som säger att de känner sig mycket mer otrygga de senaste åren. En stark kontrast till både regeringspartiernas och oppositionens sympatisörer.

Varannan svensk anger att kriminaliteten är det som gör dom mest otrygga, på andra plats uppger nästan var tredje (29%) att det är krig och 27 % uppger att det är våldsbrott.

17 % uppger klimatet, men lika många 16 % uppger terrorism, och inte långt efter är det 13 % som anger att politiker skapar otryggheten.
Längst ned på listan kommer pandemi och polisen. Polisen är det i princip ingen som är orolig för, det är också de som i andra undersökningar åtnjuter högst förtroende i Sverige. Något som kan vara värt att påminna om ur ett internationellt perspektiv. Men det ger ingen förklaring till förväntansbilden. Polisen är de som har ansvar för att motverka tre av de fem frågor som skapar mest oro bland svenska folket. 45 % av svenskarna har också blivit mer oroliga de senaste åren.

Fördelat på partisympati så syns den politiska uppdelningen tydligast. Bland tidöpartiernas sympatisörer uppger sju av tio att kriminaliteten är det som skapar störst oro. Det är också det som oroar oppositionens sympatisörer mes, men där är det fyra av tio som uppger det. Oppositionspartiernas sympatisörer är i högre grad oroliga för globala hot, både Krig och klimatet är i signifikant högre grad något de oroar sig för än tidöpartiernas sympatisörer.

En skillnad mellan regeringen och stödpartiet SD är att oron för våldsbrott är högre bland SDs sympatisörer, även om 31 % av regeringspartiernas sympatisörer är oroliga för det så är det lägre än inom SDs sympatisörer där nästan varannan (47%) är orolig för det.

Våldsbrott skall även tolkas som en större oro för att själv utsättas för detta, vilket vi ser i en senare fråga i undersökningen. Kriminalitet är ju ett bredare begrepp, där det kan påverka sverige, vilket vi vet i tidigare undersökningar att man är orolig för påverkan på Sverige mer än mot den egna individen, men vi ser också att oron kryper närmare.

Värt att notera är att SDs sympatisörer i mindre grad är oroliga för krig än andra, endast 11 % uppger att det är på topp två. Men å andra sidan kan det också bero på att de i högre grad är oroliga för våldsbrott, nästan varannan SD sympatisör har det som en av de två saker som skapar mest oro.

1,6 miljoner svenskar (21 %) skulle vilja ha ett skjutvapen för att kunna försvara sig, 14 % i sitt hem, samt 7 % både i hemmet och utomhus. Detta är chockerande resultat som kan vara svåra att förstå att det är i Sverige. Men Novus har tidigare undersökt frågan om att få använda vapen för att försvara sig i sitt hem. I april 2024 uppgav 13 % att man borde få ha det, nu uppger 21 % att de själva skulle vilja ha det. Så Novus har följt denna utveckling under några år, med start i synen på försvarsviljan när Ukraina invaderades. Då undersökte vi om man borde få ha skjutvapen. Nu följer vi upp i ett försök att ytterligare försöka förstå vad den ökande otryggheten betyder konkret. Om man själv vill ha skjutvapen. Att nu 21 % av alla svenskar skulle vilja ha skjutvapen för att försvara sig är chockerande höga nivåer, men en direkt reaktion på den växande oron och känslan att man själv inte kommer att få hjälp om man behöver. I Sverige har man i regel inte rätt att försvara sig med skjutvapen, detta är något som man nog mer kan förvänta sig resultat från undersökningar i USA, där man har rätt att försvara sig med skjutvapen. Sverige har en hög vapentäthet, ca 600 000 svenskar har vapen kopplat till jakt och även i viss del sportskytte, men det är kopplat till fritidsintresse inte försvar.

Denna ökning kan sannolikt främst förklaras med den ökade andelen grova våldsbrott, men också att myndigheterna lägger allt mer ansvar på individen vid kris och krig. Att staten backat bort från sitt ansvar över medborgarna. Både kommunikativt, men också konkret. Under pandemin var förtroendet för sjukvården skyhögt, men man fick också lära sig att de inte hade tid med andra än dödligt sjuka, så man stannade hemma och undvek att söka vård för att inte störa vården. Nu har detta förflyttats till brottsligheten, där polisen har högt förtroende. Men man tror inte de kan hjälpa individen som behöver hjälp. Förväntansbilden är extremt låg. Polisen precis som vården är upptagen med alla andra inte dig. Du förväntas ta hand om dig själv. Något även politiker kommunicerat. Både kring våldsbrott och sjukvård, men även kring t.ex. elpriserna, där det är upp till individen att anpassa sig. Staten verkar inte klara av sitt uppdrag. Ur ett kulturellt perspektiv är detta något som krockar med de kollektivistiska svenskarna. Där det är djupt rotat att vi betalar skatt och litar på systemet, men ett system som allt mer lägger en större börda på individen. Vilket faktiskt är förklaringen till SDs kraftiga tillväxt. Fler och fler tecken som bekräftar att det Sverige man växte upp i inte längre finns. Att samhället inte längre är stabilt. Även om samhället bevisade att det var stabilare än man trodde under pandemin, så har tyvärr inte politiker och myndigheter lärt sig att det är viktigt att visa att de kan leverera. Istället drog man tyvärr felaktigt slutsatsen att man kan lita ännu mer på individen som ställde upp. Men det bekräftar för ännu fler att man måste ta hand om sig själv, samhället finns inte till för dig. Utan för ”de andra” en liten grupp utanför som inte inkluderar den överväldigande majoriteten som måste stå tillbaka och betala skatt men också lägga allt mer tid och energi på en egen självförsörjning och försvar…

Bland regeringspartierna anser 21 % att de vill ha ett skjutvapen hemma för att försvara sig, 26 % av SD sympatisörerna anser det också. Endast 5 % av oppositionens sympatisörer vill det. SDs sympatisörer utmärker sig inte bara i att de drivs av oron för våldsbrott, var fjärde (24%) SD sympatisör skulle också vilja ha ett skjutvapen för att försvara sig både hemma och utomhus.

65 % av svenskarna tror inte att polisen hinner komma för att hjälpa om man skulle utsättas för ett brott i sitt hem. Här har vi ytterligare en bekräftelse på att förväntansbilden på samhället har sjunkit trots att förtroendet för polisen är extremt högt. ”De gör så gott de kan, men har inte tid med mig”. En övervägande majoritet tror alltså inte att polisen hinner komma om man behöver dom. Vilket också förklarar viljan av ett skjutvapen.

Det svensken ser växa fram är ett helt annat samhälle, med dagliga skjutningar, ett samhälle som tar medborgaren för givet, men man måste ta hand om sig själv. Tydligt påhejad av myndigheter som t.ex. MSB som säger att man måste ta hand om sig själv. Och man skall inte störa vården eller polisen, trots att förtroendet är högt, men man har tappat tron på att de kan leverera för medborgaren.

Var femte svensk (19%) tror dock att polisen hinner komma. Men lika många 17 % uppger att det inte vet.

Frågan som ligger bakom detta är väl vad man skall förvänta sig av samhället? Skall de skapa trygghet och vård för medborgarna? Skall de klara av det? Klarar de av det? Är det ett kommunikativt problem, att oron är obefogad? I så fall behöver man tänka till hur man kan öka känslan hos medborgarna att samhället levererar. Men samtidigt måste man i så fall också sluta att säga att medborgaren skall klara allt mer själv om man inte samtidigt vill sänka viljan att betala skatt till det kollektiva. Svenskarna är unikt kollektivistiska, och viljan att tro på systemet är internationellt skyhögt, men vi ser allt fler sprickor i muren. Att vilja ha skjutvapen för att försvara sig samt att en klar majoritet inte tror att polisen kommer är tydliga signaler på att en stor del av svenska folket redan insett att man inte kan lita på systemet längre.

Det är en tydlig politisk uppdelning mellan Tidöpartierna och oppositionen.

Men så handlade valet i stort om vilken världsbild man trodde på. En som domineras av hot och kriminalitet nationellt eller en som handlade om globala utmaningar och att man inte var orolig för dessa hot. Sverige delades upp i nästan två lika stora delar. På samma sätt blev det också en könsuppdelning, mellan övervägande manliga och kvinnliga problem. Även om det inte direkt kan översättas till regeringsunderlag och opposition, S arbetade på att även locka männen och motverka denna slagsida. Men trots det så finns det en könsdimension som är intressant också som är tydlig i denna undersökning både i oron och viljan att försvara sig mot dessa hot.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av TV4 under perioden 20-27december 2024 i Novus Sverigepanel och besvarades av totalt 1026 personer och är åsiktsmässigt representativ för svenska folket i åldersgruppen 18–84 år.
För ytterligare information om Novus Sverigepanel, se https://novus.se/om-novus/vanliga-fragor/. Vid osäkerhet om hur en siffra ska tolkas, vänligen kontakta info@novus.se.