Mindre än en månad till valet, vad vet vet vi idag?

13 augusti, 2018

Prognosmakare kallas vi allt för ofta. Jag får ofta frågor som: ”Hur går det nu i valet?”, ”Vem vinner?”

Ja vad vet vi? Novus undersökningar förutsäger inte framtiden, utan vi vet med ganska stor sannolikhet hur det är idag.

Vet man inte var man är idag, spelar det ingen roll om man vet vart man skall, man kommer oundvikligen att gå vilse.

Däremot utifrån nuläget vet vi en del saker, och vi kan dra slutsatser om hur stor förflyttning som måste ske för att det ena eller det andra skall hända. Man kan också gissa hur det kan gå på valdagen, men det är bara gissningar. För framtiden har inte hänt ännu.

Skulle dagens opinionsläge stå sig kan det att handla om decimaler. Klarar KD och MP 4 % spärren? L ligger också nära gränsen.

Vilket parti blir störst?

Blir alliansen större än dom rödgröna? Vem blir statsminister? Kommer SD samarbeta med Alliansen eller de Rödgröna eller ingen alls?

Kommer blocken finnas kvar efter valet?

Det är så lockande att spekulera loss ordentligt kring dessa frågor. Jag skall hålla mig från det här. Jag tänkte snarare beröra orsaken till nuläget. Det vi vet är att vi idag har i praktiken tre block i väljarnas ögon. Rödgröna, Alliansen och SD. Polariseringen mellan framförallt Rödgröna och Alliansen har ökat. Väljare som idag sympatiserar med ett alliansparti har mycket svårt att samarbeta med ett rödgrönt parti OM det innebär eftergifter. Det samma gäller så klart det omvända. Att ta stöd i frågor där man är överens är inga problem, men att kompromissa det är där problematiken ligger.

Denna polarisering, där man till synes skall ha konflikt om varenda liten sak. ”Det är alltid den andres fel” är en av de bidragande orsakerna till varför SD vuxit så mycket.

Det är i botten en fråga om förtroende, å ena sidan har politiken handlat om att vara reaktiv, reagera på omvärldshändelser. Socialdemokraternas vändning kring migrationsfrågan är den absolut tydligaste. Där man samtidigt som omsvängningen gjorde hänvisade till att polisen och migrationsverket krävde detta. Det signalerade inte en bild av att man styr själv, utan snarare att vi som land är offer för omständigheterna. Jag ser många tecken på att tilltron för politiken som verktyg att lösa samhällsproblemen uppfattas som svaga. Förtroendet för politikerna är också lågt.

Å andra sidan utmålas detta val som ett ödesval. Ett val mellan det goda och det onda.
Men om politiken inte uppfattas som så relevant, och att förtroendet för de förtroendevalda är relativt lågt, hur kan det då vara så viktigt vad man röstar på?

Politiken liknar på många sätt en dokusåpa. Tex Ekots film: ”Vem vill Centerpartiet vara med?”

Är politiken ett datingspel som utspelar sig 24 timmar om dygnet i alla mediekanaler? Eller handlar valet om att vi skall välja våra förtroendevalda att föra vår talan i vår svenska representativa demokrati?

Om relevansen och förtroendet sjunker så minskar värdet av att rösta. Drivkraften att rösta som en protest ökar också. Som jag skrev ovan har detta varit en bidragande orsak till SD:s tillväxt, inte den enda anledningen, en dryg majoritet av SD:s sympatisörer sist vi undersökte höll med om att deras röst på SD var en protest mot de andra partierna. SD:s sympatisörer sticker ut på nästan alla frågor om missnöje och oro. Bristen på framtidstro ser ut att vara den starkaste gemensamma nämnaren bland dem.

Vad betyder det på valdagen? Det vet vi inte. Vi vet att SD:s sympatisörer vill har regeringsskifte. Vi vet att de står närmare Moderaterna än Socialdemokraterna. Delvis för att det skulle uppnå ett regeringsskifte.

Men vi vet inte hur man resonerar på valdagen. Om valet inte spelar så stor roll, för att politikerna inte styr landet utan mer uppfattas reagera på landets och omvärldens rörelser? Betyder det att antalet rena proteströster ökar?

Eller kan vi få en valrörelse där det utkristalliseras lite hopp? Där någon tar kommandot om att vilja styra, inta bara åka med? Som också har tillräckligt förtroende för att kunna genomföra det. Det kan innebära snabba svängningar ända fram till valdagen.

Å andra sidan har partiernas företrädare haft drygt en mandatperiod på sig att visa tecken på detta och vad jag ser på väljarnas reaktion så är det få som är övertygade. För denna förändring har pågått längre än en mandatperiod, jag upptäckte denna förändring under sommaren/hösten 2012.

Det kan också bli så att någon gör extremt dåligt ifrån sig i debatterna och tappar väljarstöd precis i slutspurten. Det hände piratpartiet på Island. Min teori är att det hände MP 2014 i Sverige.

Jag får höra att jag skriver så långt, så jag stannar här idag. Detta blev visst en text om förtroende också ser jag, och väldigt övergripande, jag får fortsätta en annan dag.

Vi vet idag vad väljarna skulle rösta på om det vore val idag, här är Novus senaste väljarbarometer

Men vi vet inte hur det kommer att se ut när vallokalerna stänger. Men ett råd, oavsett vad du tänker som väljare, gå och rösta, hittar du inget som är bra nog, rösta på det som är minst dåligt. Ett sjunkande valdeltagande är inte bra för någon.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus