Dumsnåla upphandlingar hotar offentlig sektor

När offentliga aktörer aktivt väljer att lura sig själv genom att snålheten får bedra visheten, riskerar vi sämre kvalitet till våra medborgare, skriver Torbjörn Sjöström, vd Novus.

Konkurrensverket upphandlade nyligen undersökningstjänster där man ställde krav på tjänstens kvalitet, men värderade endast på timpris för levererad tjänst.

Bland de som offererade var den med lägst pris en tredjedel så dyr som den med högst. Tittar vi på genomsnittlig lönekostnad mellan dessa bolag har den med lägst pris hälften så höga löner som den med högst pris. Det är inte rimligt att tro att samma kompetens i Sverige kan skilja sig med 100 % i lönekostnad och en faktor 3 i timpris på en tjänst.

En undersökning är inte att samla in svar via en billig intervjuarkår, utan kräver statistiker, kunskap om sociologi, samt yrkeserfarenhet kring mänskligt beteende för att leverera en undersökning som är korrekt och relevant för tex. verksamhetsutveckling.

Novus genomsnittliga lönekostnad är i nivå med det välrenommerade internationella företag som var absolut dyrast i Konkurrensverkets upphandling. Om vi offererat hade vi legat i samma nivå som dem, alltså tre gånger dyrare än den som kom etta. Det är inte rimligt att man i Sverige kan leverera samma tjänst för en tredjedel av priset med löner som är hälften så höga.

Att jag väljer konkurrensverket som exempel är ingen slump. Deras uppdrag är bl.a. att främja god konkurrens och hjälpa till att motverka korruption i upphandlingar. Alltså att de som offererar inte ljuger kring vad de levererar och vinner på falska grunder. De borde dra öronen åt sig när de ser att samma tjänst kan levereras med halva lönekostnaden jämfört med de marknadsledande företagen i Sverige och fundera på om inte något blev fel ändå? I stället bygger de in felet i utvärderingskriterierna.

Detta händer överallt och blir extra allvarligt när det är tjänsteproduktion, där det inte finns en fysisk produkt som kan funktionstestas. Högre lön innebär högre yrkeskunskap och det blir mindre fel och tar ofta kortare tid att leverera tjänsten. Att värdera på lägst timpris innebär lägst lön. Låg lön innebär lägst erfarenhet, lägst bevisad kunskap och lägst timpris. Varför väljer man då aktivt den som är mest oerfaren eller okunnig, som också kommer behöva flest timmar på sig och störst risk att göra nybörjarmisstag?

Enligt Konkurrensverkets statistik låg de upphandlingspliktiga inköpen på ca 14 % av Sveriges BNP 2020. Om inte denna statistik tagits fram av personer som har absolut lägst lön och själv lovar att de kan yrket så får vi anta att det stämmer. En ansenlig andel av BNP:s som har en stor påverkan även på den privata marknaden. Inom vissa områden har det offentliga också en monopolställning

För att ta ett till exempel jag personligen bevittnat Trafikverket valde en leverantör som gick i konkurs och ”rest sig ur askan” utan betungande skulder bara månader innan de vann upphandlingen. När jag påpekade det så valde man att ignorera det helt.

Alla jag pratar med i näringslivet har liknande exempel. Där man ser att de offentliga aktivt väljer att lura sig själv genom att snålheten bedrar visheten. Detta leder till att man antingen som vi väljer att inte leverera till det offentliga, eller känner sig tvingat att göra ett sämre arbete för att slippa säga upp personal.

När inte ens Konkurrensverket förstår bättre, kan man kanske inte klandra de andra offentliga aktörernas slöseri med våra skattemedel. Tyvärr ser vi dagligen vad som händer med ett samhälle som satt i system att vara dumsnålt.

Torbjörn Sjöström, vd Novus

Debattartikel publicerad i Dagens Industri 6 februari 2025.