Stanford, varför jag åkte dit och vad jag pratade om

Nu har jag varit på Stanford och hållit föredrag. Var lika coolt som det låter.

Jag har träffat Jon Krosnick ett par gånger innan, det var han som gav mig några viktiga argument för att jag med trygghet kunnat argumentera för att bortfallet inte var det centrala problemet. Bortfallet uppträder inte alls som om man har ett icke slumpmässigt urval. Hans studier kring det var solklara. Oavsett vad andra vill hävda. Jon har studerat och inte hittat några försvar mot att köra självrekryterade paneler. Precis som Novus parallellstudie visade

Genomgående är det ett problem att så många slirar på sanningen, överdriver om problem som är små och ”löser” problem som inte finns. Faktiskt en helt absurd situation. Trump är liksom inte en isolerad händelse, han använder bara den blinda fläcken media har, precis som många innan honom. Kunskap är inte alls lika mycket värt som känslor i nyhetsvärderingen. Ang bortfallet så har jag skrivit en del på bloggen redan, bl.a. detta: Om bortfallet är ett stort problem, vems problem är det?

Första gången jag träffade Jon var på Göteborgs universitet då jag var inbjuden att lyssna på honom. Något som blev minnesvärt för alla som var där, Jon påminde mig när vi sågs nu, för det var en kille från Yougov som började försvara självrekryterade paneler ganska aggressivt (som Jon beskrev det, Jon minns inte hans namn, och jag tänker inte bemöda mig med att påminna honom eller världen heller) och jag käftade emot, som jag tyvärr behövt göra så många gånger när någon lämnar sanningen och slirar runt för egen vinnings skull. Detta var 6 år sedan. Vi hade lite mailkontakt men det rann ut i sanden, på grund av mig, alldeles för mycket att göra här i Sverige. Vi sågs sen mycket kort på AAPORs eftervalsanalys om det amerikanska valet, växlade några ord och high fiveade (antar att det är något amerikanskt) när jag berättade om medias positiva utveckling kring hur de värderar undersökningar i Sverige. Men inte mer än så.

Efter valet och under regeringsvakuumet var det läge. Jag begrep hur väljarna tänkte, men just då inte hur politikerna tänkte, istället för att spekulera och gissa, det var så många andra som hade fullt upp med det. Har det någonsin funnits så många ledarskribenter i TV som tiden efter valet förresten? Varför inte åka till USA och hälsa på Jon på Stanford? Tog lite tid att hitta en tid som funkade för oss båda, när jag kom ville Jon att jag skulle hålla ett föredrag, som vi landade i att begränsa det till den här lilla nätta omfattningen: Berätta om undersökningsbranschens utmaningar, varför de är dom de är, vad Novus gjort i Sverige, mediekrisen, hur jag jobbat med massmedia och varför populismen ökar som den gör i västvärlden. Inga problem, jag slapp ju berätta om gud och Big bang i alla fall… Men det är väl det, jag tänkte att om någon skulle hänga med i mina mer eller mindre högtflygande tankar är det väl metod och sociologiavdelningen på Stanford.

Måndagen den 3:e december 2018 var det dags. Faktiskt mer nervös för detta än mycket annat på senaste tiden. Jag hade tagit ut svängarna ordentligt i presentationen jag kände att jag bara hade en chans och det var ett enormt ämne, hur få ihop allt jag tänkt på i dessa frågor de senaste 7 åren på ynka två timmar? Hur skulle jag klara av att förmedla detta på engelska? Första gången jag håller ett föredrag längre än 15 minuter på engelska. Jag var spänd, hade jobbat med presentationen i flera veckor och nervös. Besöket hade nämligen två mål, mitt föredrag och att diskutera ett samarbete. I mitt huvud kunde ett samarbete aldrig bli av om inte min presentation funkade. Även om ingen sagt det. Men jag är proffs på att ställa skyhöga krav på mig själv. Ingen annan klarar av den delen bättre än vad jag gör.

Det var ingen stor publik, det var Jon och hans forskningsteam: Political Psychology Research Group, där dom hade föreläsningar varje måndag. https://pprg.stanford.edu/

Föreläsningen gick bra, jag fick många intresserade frågor, och alla fick en keps när jag var klar. Novus ”Making knowledge great again” kepsar. Ja jag glömde ta kort…

Efter föreläsningen har vi planerat och påbörjat tre samarbetsprojekt, jag har redan funderat på när jag skall åka tillbaka.

En sak till, Frauke Kreuter från University of Maryland och University of Mannheim som sa så här om min presentation:

“It was so inspiring, I felt like you talked directly to me. I need to start protecting the research. In Germany they don’t even give reference in the news, they only present the numbers.”

Så jag hoppas att jag fått lite mer fart på en rörelse. Även Jon har jobbat med detta under många år i USA, han har skrivit AAPOR rapporten om självrekryterade paneler bl.a. Lång och väldigt forskningsaktig så klart. Jag hoppas verkligen att vårt slit sprider sig, att jag gav nya idéer på hur man faktiskt kan försvara forskningen som alla pålitliga undersökningar bygger på.

Det är just det, forskningen är tydlig med vad som funkar och vad som INTE funkar, men forskare i Sverige har inte försvarat forskningen. Man har inte försvarat den tredje uppgiften som faktiskt handlar om kunskap, inte fakta. Skrev en gästledare om det här: Blanda inte ihop fakta och kunskap

Det får räcka så här i detta blogginlägg. Jag återkommer säkert snart igen. Men får kämpa med att hålla inläggen på en rimlig längd.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus