Hat, hot, anonymitet och internet

Igår försökte jag förklara skillnaden mellan Internet Facebook och Google, efter min lilla idé att någon borde göra ett “Fem myror är fler än fyra elefanter om internet, för vuxna”

Igår var det också premiäravsnitt för årets viktigaste dokumentär i SVT, Länge leve demokratin.

Om ni inte sett den, så kolla på den. Jan Scherman har under nästan tre år jobbat med detta program för att komma under ytan och se om demokratin är hotad. Det är mycket hjärta och det är ingen förnedring, utan drivet av nyfikenhet, och en unik Novus undersökning.

Det kommer vara tre avsnitt, första avsnittet finns på SVT play här: SVT Länge leve demokratin Avsnitt 1

Undersökningen som ligger till grund för delar av avsnitt 1 finns här: Undersökning länge leve demokratin avsnitt ett

Det jag tänkte skriva om här är just haten, hoten, anonymiteten och internet.

Haten på internet är ju något som många kommer tillbaka till hela tiden, journalister har pratat om det länge, och nu tack vare Novus/SVT kan vi nu också se att riksdagsledamöterna utsätts för hat.

Det som är mest oroande med bilden är att varannan kvinnlig riksdagsledamot som utsätts för hat eller hot i sitt riksdagsarbete säger att det påverkar riksdagsarbetet negativt.

Det är ju inte så konstigt, och jag vet att samma sak händer journalister som ju utsätts för mycket hat.

Det är lätt att skylla på internet/facebook/google

Det är sant att det var jobbigare att klippa ut bokstäver ur tidningar, och köpa frimärken och posta hatbrev. Än att skapa en anonym epostadress och bränna iväg osande hat den vägen.

Det är jättesvårt att vara oberörd för haten, och de kommer när man minst anar det och de ligger bland all annan kommunikation som är ämnad till dig personligen. Även om man inte tar illa vid sig av det så får man en skev bild av människor som kollektiv. En man får representera alla män osv. För precis som med allt annat så har vi två bilder av vår omgivning. En kring dom vi känner och umgås med. En kring “alla andra”, alla andra riskerar att enbart bli den svartvita bilden, och möts man av oprovocerat hat regelbundet så blir “alla andra” hatande idioter.

Det är också otroligt frustrerande att se att polisen är helt bakbunden kring detta. Lagen verkar helt tandlös. Och det är ju så att det inte är olagligt att vara taskig. Även om det smärtar så är det inte olagligt.

Här är det lätt att skylla på anonymiteten och “internet” (se skillnaden mellan google facebook och internet här)

Men det som faktiskt är problemet är att man är tillgänglig så otroligt. Vi har lås på vår ytterdörr, vi har titthål i dörren för att kunna se vem som ringer på, man kan inte bara klampa in hos vem som helst när som helst. Vi kan avgöra vem som är värd att prata med visuellt.

I hatbrevs analogin via posten ovan så kan man faktiskt rätt lätt se att det är något konstigt med ett brev som innehåller utklippta bokstäver bara genom att titta på kuvertet. Jag har inte fått exakt sådana, men inte långt ifrån och det syntes redan på utsidan…

Men ett hatmeddelande i mailen/mobilen saknar helt den möjligheten till okulärbesiktning. Vem som helst kan skicka direkt till dig, till journalisten, till riksdagsledamoten. I dokumentären ser man hur sårbara ledamöterna är, inte bara i siffror utan också som människor.

Det som förvånar mig är att det inte finns några trösklar för att nå människor digitalt.

Mailen är personligt, men varför har inte publika människor en jobbmail som någon annan kan screena? Detta gäller nästan alla journalister jag känner och det gäller också förvånansvärt många riksdagsledamöter.

Det är en demokratisk fråga som vi ser i dokumentären. Men det är också en arbetsmiljöfråga.

Sen kan vi hoppas på innovation som gör att vi faktiskt kan okulärbesiktiga mail. Jag kan tänka mig många olika lösningar på det tom med tekniken vi har idag. Certifikat, publik nyckel system, så att man inte behöver få skit från vem som helst när som helst.

Men lösningen är absolut inte att ta bort anonymiteten. Allt skall inte loggas, allt skall inte vara inloggat, och vi skall inte ha ett övervakningssamhälle där man försöker förebygga brott genom att kolla alla hela tiden.

Man förebygger brott genom lås på dörren, inte genom att ha en olåst dörr med en övervakningskamera. Den som vill vara anonym och kan sina grejer kommer alltid att kunna vara det. Det är alla andra som kommer övervakas, inte de smarta brottslingarna.

Öppenheten är inte problemet, det är tillgängligheten. Man behöver ju inte ens anstränga sig för att nå rakt in till många makthavare och journalister. Vilket i sin tur leder till diskussion om att man inte får vara anonym, istället för att fundera på arbetsmiljöproblemet som i sin tur leder till att demokratin hotas.

Facebookläckan är väl det tydligaste exemplet på vad privat information som lagras som kommer i felaktiga händer kan leda till… Att mer loggas för att minska anonymiteten är att be om mer sånt.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus
(Datanörd med en master i programvaruteknik)