Lagom och ickelagombeteende
Jag pratade nyligen med Micael Dahlén. Vi pratar om mycket olika saker när det sker, bland annat sa han att han inte kan göra något lagom. Nu var exemplet Coca Cola light, men det fick mig inte bara att tänka utan det slog an en sträng av stark igenkänning. Jag började prata om normalfördelningskurvan, det är lätt hänt att jag kommer på konstiga saker, och jag sa bland annat något i stil med:
”Ja vi som inte kan göra saker lagom blir väl antingen knarkare eller så går det rätt bra för oss.”
Micael är speciell på så många bra sätt, och jag beundrar honom verkligen, jag känner också igen mig i honom på många sätt. Om ni inte sett mitt absolut jobbigaste och konstigaste Novus Sanity check gör det, det var med Micael, där turerna var svängiga men ändå började och slutade vi i motorsågsmassakern och lite andra onämnbara saker, ja ni får se/lyssna själv. Länk till Sanity check avsnitt 22
Tillbaks till lagom, jag lyssnade häromdagen på bokgenomgång av Hans, Ola och Anna Roslings bok på kulturhuset nyligen. Där säger Ola att Hans hade en fantastiskt förmåga att bli mycket intresserad och insatt i dom mest märkliga ämnena. Jag är återigen tillbaka i ”kan inte göra saker lagom” grejen.
Det är en sak som jag själv hela tiden råkar ut för, jag kan inte göra något lagom. Det blir nästan alltid allt eller inget. Oftare allt än inget. När jag fått något på hjärnan så brukar det bli så. Visst det kan ta tid, men det skall minsann bli så. Att nöta på och vara envis har av en del varit en definition på framgångsrika människor och kallas nu ofta för: GRIT. Något endel säger är viktigare för att klara skolan än intelligens exempelvis.
Frågan vad som är GRIT och vad som är att inte kunna göra saker lagom, antar att grit är mer envishet och målmedvetehet. ”If at once you fail get up and try again”. Samtidigt finns det nog en överlappning, mellan avsaknad av lagom och grit.
Att äta ohämmat med glass eller skumtomtar, eller när man inser att det behövs skrivas en debattartikel så känner man sig inte klar förrän man fått 30 publicerade …
Men jag tror just grejen att inte kunna göra något lagom riktat åt rätt håll är det som krävs för att det skall hända saker. Att göra saker tillräckligt bra är också viktigt, detaljer behöver inte överarbetas alltid, samtidigt behövs det oftast långt mer än lagom, en dåres envishet, för att faktiskt kunna uppnå konkret förändring.
Det som slog mig när jag pratade med Micael att det nog är något av det viktigaste om man skall klara något speciellt. Man kan inte bara göra något lagom. Jag inser också att jag ser de dragen i många av mina kollegor, vilket gjorde mig väldigt glad. För i vår nutid när digitaliseringen plattat ut gamla strukturer, så är det viktigaste att man gör det man gör bäst. Det går inte att lita på gamla meriter, för på internet ser alla lika seriösa eller oseriösa ut. Man måste vara bäst på sin affärsidé. Då underlättar det att inte bara kunna göra något lagom.
Det är sällan man förväntar sig lagom, få glömmer någon som gjort något mer än ordentligt.
Tillbaka till mitt citat, ”antingen går det ganska bra eller så blir man knarkare”. För missriktat ickelagombeteende kan fort gå åt pipan. Man sitter där med högar med tidningar, en jäkla massa samlade kapsyler eller har slagit över i något annat i bästa fall ett slöseri med pengar och tid, men i värsta fall något fullständigt destruktivt. Så det gäller att ha ett konstruktivt mål att applicera ickelagombeteendet på. Eller är det det som är grit? Eller är det en kombination av ickelagom och grit (envist nötande) som behövs.
Ja jag kommer fundera vidare på detta. Tack Micael för du tände ginstan med ditt ickelagombeteende kring en lågkalorisläsk (som vi också har lite gemensamt… )
Men jag älskar att fundera på sånt här. Antagligen därför som jag trivs så bra med mitt jobb, där vi hela tiden jobbar med att beskriva vad som händer, förklara varför och ge ledtrådar kring hur man kan agera utifrån den situationen.
Torbjörn Sjöström
VD
Novus