Om filterbubblor, pushnotiser och Sanitycheck

27 november, 2016

I veckan spelade Brit Stakston och jag in ett nytt avsnitt av Novus Sanity check.

Vi hade haft uppehåll i två veckor för att jag var i USA och följde valet där, så det var mycket att prata om, så i stället för 15 minuter så blev det 35 minuter.

Ni kan se inslaget här:

Men det är så mycket som snurrar nu och så många sanningar som fastslås att man ibland undrar om det är människor som är målet, eller om det bara är ett självspelande piano där människan bara är ett störande moment som rubbar algoritmerna som skall maximera klicken.

Jag har hört någon säga att journalister inte skriver för läsarna utan man gör det för andra journalister. Det finns säkert något liknande sagt om politiker, det är om inte annat lätt att tro det är så när man ser debatterna, vilka personer pratar dom om egentligen? Frö det är nog få som faktiskt känner igen sig i de väljare som de verkar slåss så hårt om.

Allt ställs på sin spets, men samtidigt så händer väldigt lite. Högt tonläge och konstanta kriser, men det landar i utredningar och i vår vardag så märker man sällan av dessa verbala undantagstillstånd som hela tiden kablas ut i nyhetsapparnas flashar.

Å det är kanske här det skaver som mest. Vad är det som händer egentligen? Livet blir så mycket lugnare om man slutar följa nyheterna. Idag fick jag t.ex reda på att det har bildats en trepartiregering och SR Ekot sänder live. För mig var det tecknet att stänga av notifieringen från SR:s app. Att lyssna på en livesändning kring den danska regeringsbildningen var inte med på min att göralista idag, och det är inte heller en nyhet som får mig att omprioritera.

Brit skrev en mycket intressant sammanfattning kring sina tankar om filterbubblor och medias utveckling som jag tycker ni skall läsa: http://stakston.se/digitalisering-2/snowden-sjostrom-stakston-om-facebook-fejknyheter-och-filterbubblor/

Det finns många guldkorn i den, men en sak är något som vi båda pratat om länge, både i vårt program, men också utanför. Media måste sluta tro att de inte har en framtid.

Tvärtom, det finns idag ingen som har så stor makt och är så viktig att göra sitt jobb som massmedia. Och jag lovar betalningsviljan finns om man bara låter oss betala. Precis som filmindustrin inte dog, utan bara ändrade distirbutions och betalmodell. Precis som musikindustrin inte dog utan ändrade distributions och betalmodell så kan media göra det också. Men man kan inte låtsas att journalistik är gratis.

För en media utan framtidstro skapar en värld utan framtidstro. Journalister måste ifrågasätta, och granska. Man måste ha integritet och man måste tillåta sig att göra fel. Blir det fel så erkänner man, tar det på allvar och rättar till den skada man gjort.

Det bygger förtroende.

För det som kallas faktaresistens vill jag snarare kalla en förtroendekris. Vet man inte vem man skall lita på så kan man ju lika gärna dela lite vad som helst. Grovt förenklat.

Det som kallas filterbubblor, är snarare att man skräms bort från automatspelande reklamklipp som äter värdefull mobildata. Man tröttnar på rubriker som bara skrivs för att du skall luras att läsa, och den bestående känslan är just att man känner sig lurad.

För självklart som vill man inte veta allt om allt, man kommer att söka sig inom sina intressesfärer, och man kommer att ha bäst utbyte med personer som tänker lika.

Men det betyder inte att man slutar lyssna på nyheter.

Däremot att få en flash om Danmarks regeringsbildning fick idag mig att stänga av framtida nyheter från SR:s app. Så i sin vilja att skapa engagemang och ett allt högre tonläge så höll jag digitalt för öronen och stängde av notifieringen.

Å vi vet ju alla vad det absolut mest effektiva sättet att få någon att sluta lyssna är ju att skrika ännu högre.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus