Bakgrund

Vi ser en ökande oro i samhället, det mesta för Sveriges utveckling och inte lika stort kring sin egna säkerhet. Men också det nästan rutinmässiga ökade kravet på individens ansvar i skuggan av pandemin, ett krig i Ukraina och dagliga rapporter om dödliga skjutningar kände vi att det var relevant att undersöka lite mer om detta.

Läs mer i rapporten som kan laddas ned här: Rapport Novus: Försvara sig vid inbrott 20230309

Sammanfattning

Oron att utsättas för våldsbrott själv är inte så hög, enligt Novus undersökning från augusti 2022 uppger endast 5 % att de är mycket oroliga, men andelen växer om lägger in de som är ganska oroliga så totalt uppgav nästan var tredje, 29% av svenska folket att de var ganska eller mycket oroliga för att utsättas för våldsbrott. I den undersökningen tittade vi inte på oron för inbrott. Utan våldsbrott generellt inom och utanför hemmet. Man skall också komma ihåg att en risk som kan innebära att man dör eller blir allvarligt skadad i något man gör sällan och som inte tillhör vardagen, även om man anser att den är låg så är det rationellt och vanligt att försöka minimera den till noll så länge det inte innebär att man måste göra kraftiga avkall på sin vardag.

Om vi fortsätter att titta på risker som kan inkräkta på vardagen, och då frågan hur man vill skydda sig, så uppgav 18 % av svenskarna i januari 2023 att de skulle känna sig tryggare mot kriminella om de kunde skjuta. Vi lever i ett helt nytt Sverige med skjutningar minst en gång om dagen som vardag i nyhetsrapporteringen. Knappt var femte svensk anser uppenbarligen inte att det är vapnen som dödar, eller rättare sagt, vapnen finns i kriminellas händer och de som skulle vilja kunna skjuta för att försvara sig är en stor andel svenskar. Polisen kanske kommer och tar den skyldige, men de kommer inte vara där för att stoppa hotet för individens liv.

Ovan är från tidigare undersökningar i närtid. Nu följer vi upp denna lite till för vi ser att det håller på att hända något med bilden av samhället och ansvarsfördelningen. Grova brotten finns runt hörnet och trots polisens arbete så sker det fortfarande skjutningar dagligen. Allt mer ansvar läggs på individen, under pandemin var det medborgaren som tog sitt ansvar och avlastade vården och arbetade hemifrån. När kollektivtrafiken inte fungerar så uppmanas man att arbeta hemma. Det kan verka bekvämt att lägga mer ansvar på medborgaren, men detta är en trend som pågått sedan jag först noterade den under första flyktingkrisen, då individer ställde upp med madrasser osv. för att hjälpa de som kom. Då Kjell Berqvist på Hela Sverige skramlar galan sa ”Löfven och de andra som har ansvar här, de gör ingenting. De har inte spenderat en enda krona. De kunde lika gärna gå ner på Centralstationen och pissa på de här flyktingarna”. Det stämmer så klart inte men detta kommer inte från ett vakuum och sammanfaller med många händelser där det offentliga misslyckas eller prioriterar fel. Detta misstolkades som en vänstervåg. Men det är något Novus och TCO rapporterat om som en solidarisk individualism. Denna har nu vuxit till sig och oron har blandats in i detta. Så det solidariska är inte lika kravlöst, men individualismen har gladeligen utnyttjats av staten. T.ex. under pandemin som jag refererade till ovan.

Även synen på statens roll i beredskap så har ansvaret på individen skruvats upp radikalt från 24 timmar till nu ”ungefär en vecka”

Men en bieffekt av detta och i skuggan av kriget så ser laglydiga medborgare sig allt mer nödgade att behöva ta hand om sig själv och sina nära. Det gäller då även att skydda sig mot brott.

72 % av svenskarna anser att man skall ha rätt att försvara sig och sitt hem med våld vid inbrott eller annan form av hot. 85 % av männen och 59 % av kvinnorna anser det. 92 % av männen i åldrarna 18-34 anser det. Nästan lika många bland män mellan 35-49: 86 % och 50-64: 88 % anser det. En klar majoritet anser det inom storstadsområden, men absolut flest anser det i mindre städer och tätorter. 87% av de som sympatiserar med regeringsunderlaget anser det. 63 % bland de som sympatiserar med oppositionen.

Så de flesta svenskar anser att man skall ha rätt att försvar sig med våld om man känner sig eller sitt hem hotat. Om man har stöd i lagen här är väl en tolkningsfråga, man har ju nödvärnsrätt, men skulle jag gissa anser man att de flesta tänker sig att man får försvara sig mer än vad lagen tillåter i Sverige här.

14 % av Svenska folket anser att man borde få använda skjutvapen för att försvara sig. Detta vet jag är olagligt, man får i Sverige inte ha skjutvapen för att försvara sig. De som är vapenägare idag har antingen syfte jakt eller för att de utövar en idrott som innefattar skytte. Att 14 % anser att man skulle få försvara sig med skjutvapen är exceptionellt ur en svensk kontext. Det är ett klart tecken på det jag beskriver ovan, att staten inte kan säkra tryggheten för individen alls i den omfattning man tidigare gjort. Att ansvaret mer och mer läggs på individen och ingen kommer att hjälpa en när man är i nöd i samma omfattning som tidigare.

Det finns väl också en hel del tecken på att medborgaren har rätt utifrån det kraftigt ökade antal skjutningar och med pandemin och annat i färskt minne. Man måste ta hand om sig själv om man vill vara säker på att klara sig i Sverige. Sen handlar det mer om hur orolig man är och även en generell skillnad mellan vad som är typiskt manligt och typiskt kvinnligt. Där vi som människor också är slavar under våra hormoner. Men huvudfrågan är den tydliga skillnaden mellan individens vs samhällets ansvar i Sverige. Där man för långt utnyttjat individens vilja att hjälpa till men sedan också viljan att känna sig trygg i en allt otryggare värld. Otryggheten kommer rakt i i hemmet dagligen via medias rapportering av allt fler hemska händelser, men det hade samhället kunnat hantera om det hade lagt resurser på att sköta sin del av uppdraget. Nu känner allt fler medborgare nödgade att primärt ta hand om sitt eget hus. Något som inte alls är typiskt Svenskt, men människan anpassar sig efter de förutsättningar som finns, och det som tidigare var typiskt svenskt. Att lita på systemet och kollektivet håller allt mer på att suddas ut och ersättas av en individualism.

Tyvärr är det samma tillit som innan upprätthöll det starka stödet för demokratin och våra förtroendevalde som också sjunker. Det som leder till risken att tidigare starka demokratier helt plötsligt åker ned i demokratirankingen och som utnyttjas av aktörer som Ryssland och andra för att destabilisera länder. En demokrati vilar på mellanmänsklig tilltro och en tilltro till staten. När den hotas söker man sig till att först skydda sig själv, men sen också gärna välja någon som kan uppfattas som en stark kraft som med hårda lagar kan få ordning på landet. Något som utnyttjas av sådana som inte har demokratin högst på sin agenda. Det är inget unikt för Sverige, dessa trender ser vi i de flesta europeiska länderna, även i USA, men det som varit unikt svenskt, att vi litar på ”systemet” håller med detta på att försvinna.

Att 14 % skulle vilja kunna försvara sig med skjutvapen är en extremt stark signal på detta. Tyvärr ser jag inte hur det offentliga kan vända denna trend snabbt nog. Man har tagit medborgaren för givet för länge, så det är mycket troligt att detta bara kommer fortsätta bil en allt större fråga. Kan inte staten ta hand om medborgaren så får man göra det själv. Steg ett är inte att medborgaren skall lita mer på det offentliga, utan det offentliga måste lita mer på medborgaren. Först när det sker kan man visa att man förtjänar medborgarens förtroende mer igen. Svensken VILL fortfarande tro på politiker och det offentliga. Men man vill inte bli utnyttjad och tagen för givet. Man vill heller inte dagligen se bevis på att man inte kan lita på det offentliga.

Läs mer i rapporten som kan laddas ned här: Rapport Novus försvara sig vid inbrott 20230309

Torbjörn Sjöström

VD

Novus