Tror man att det inte är på riktigt? Gäller inte bara SOM chefen

29 mars, 2019

En text om hur bl.a. SOM chefen inte verkar förstå att det han gör är på riktigt. Tydligen blev det inte på riktigt för honom innan jag mailade hans chef. Ett mail som var en direkt reaktion på hans ifrågasättande blogginlägg, droppen för oss. Han kanske kan trösta sig med att han inte är ensam, utan kanske snarare normaltillståndet i det offentliga rummet. Men för mig och Novus är det en oroväckande tanke att så många inte verkar förstå sin makt. Att många inte förstår att de dom skriver faktiskt är på riktigt på påverkar.

Tror att det inte är på riktigt?

Den frågan har snurrat i mitt huvud i olika versioner rätt länge nu. Flera år faktiskt.

För jag begriper inte vissa samhällsförändringar och ansvarigas beteende kring detsamma. De frågor som blir stora, varför de blir det och hur de sedan hanteras.

Jag har tänkt så länge kring mycket journalistik, för jag vet samtidigt att man mäts på att producera text och innehåll samt spridning. ”Så här många tecken har jag skrivit”. Uppdraget går ofta ut på att man skall fylla en lucka i en publicering. Jag tänker att det lätt kan bli så att det bara är ord som måste fram. Tonen skruvas upp för att skapa lite nerv i det och få lite fler delningar.

Samtidigt påverkar dessa historier marknader, människor och beteenden varje gång. Hur det berättas påverkar, den makt en redaktion har är enorm. Något som stolt lyfts upp när någon får sparken, tex redaktion X har visat att man kan göra skillnad! (Än är det liv i den skröpliga redaktionskroppen, dom trodde man inte kunde räkna med oss längre nu visade vi dom minsann). Jag hör ofta redaktioner och journalister som säger att de inte har någon makt längre. Det är inte bara ett snack och falsk blygsamhet, utan de tror verkligen att makten är borta. De får nämligen höra det hela tiden. Facebook är grejen, Google dödar oss osv. INGEN tittar på TV längre (det är inte sant och det är inte ens relevant egentligen).

Samma sak gäller politiken i det offentliga rummet. Tonen är hård, dock ofta om frågor som faktiskt inte är de viktigaste. Konflikten är viktigare än frågan. Målet är att visa skillnaden mellan alternativen, inte vad man vill uppnå. Är politiken på viktig? Förstår man att man har makten och förväntan på sig att göra bra saker? Politik är inte ett maktspel. Makten är så klart viktig för att få igenom ”sin” politik. Men makten är inte målet, den är ju bara ett medel.

Att politiker har makt i en representativ demokrati är ju självklart. Men jag är inte säker på att det bottnar i politikens vardag och styr sättet man framställer politiken.

Sedan har vi forskningen, anledningen till varför jag skriver detta idag. Chefen för Göteborgs Universitets SOM institut skrev ett blogginlägg som fick många på bl.a. Novus att undra vad i hela friden han höll på med.

Artikeln heter ”Hur mår egentligen telefonundersökningarna i Sverige?”. Men jag undrade snarare hur SOM chefen mår egentligen. Min första reaktion finns här: https://novus.se/blogginlagg/vad-haller-som-chefen-pa-med/

Det Johan, som han heter, gör är att titta lite på bortfallet i telefonundersökningar. Han ignorerar att två av fyra inte alls redovisar det. Han fokuserar på de två som har en redovisning. Ipsos ligger på vad vi anser väldigt låga 10-11% (jag bloggade om det när det blev känt här: https://novus.se/blogginlagg/jag-hade-fel-vi-maste-prata-om-bortfallet/), samt Novus som ligger på ca 50 %.

Novus har samma nivå som SCB och SOM enligt texten. Vi har alltså tre seriösa aktörer som redovisar siffror som är OK, (Novus, SCB och SOM). Ipsos som har låga siffror Svenska mått mätt, och vi har två som inte redovisar något alls. Kantar (Sifo) och Demoskop. Vilka slutsatser kan man dra av vilket bortfall som är rimligt i Sverige? Sedan kommer ett exempel om hur SOM lyckas hitta nummer till en viss andel. Konstigt nog markant lägre än SPAR registret. Slutsatsen blev inte att SOM inte klarar av det SPAR är proffs på. Ja, skulle man bemöta alla konstigheter i texten…

Men artikeln är direkt ifrågasättande till våra siffror. Ett tag (innan jag märkte och sa ifrån) gav artikeln också skenet kring att vi och SVT vägrat svara på frågor, frågor vi eller SVT aldrig fått.

(Johan verkar heller inte känna till AAPORs definitioner kring svarsfrekvenser. Men det får bli en annan artikel.)

Alltså valet av ifrågasättande var häpnadsväckande för oss som kämpar varje dag för att göra bra undersökningar. Nu insinueras att vi ljuger och vägrar svara på frågor vi aldrig fått. Inte från vem som helst utan från chefen på anrika SOM institutet.

Detta var så allvarligt, jag har försökt att prata med Johan i 6 år, han har varit chef för SOM ca 1 år, men han har uttalat sig om metoder så länge jag har känt till honom. Dock varje gång problematiserat/ifrågasatt enkla saker och ignorerat de riktiga problemen i det offentliga som jag sett det. Jag har varje gång kämpat med att förstå varför. För det är helt obegripligt för mig.

Blogginlägget från Johan var droppen. Jag kan inte nå fram och förstå varför, jag mailade därför rektorn för Göteborgs universitet och frågade vad Johan håller på med. Skriver man i den rollen och ifrågasätter ett företag måste man ha på fötterna. Man kan inte misstänkliggöra oss så.

Johan ansåg att mitt mail till rektorn var extremt allvarligt. Det var enligt honom allvarliga anklagelser jag riktade mot honom. Alltså när jag reagerade på ett blogginlägg som misstänkliggjorde Novus…

Då insåg jag. Förstod han inte att misstänkliggörande av Novus var något som hade riktiga konsekvenser? Trodde han hans inlägg bara var ett inlägg som inte kan påverka något? Trots att jag tjatat på honom och andra statsvetare och statistiker om vikten att försvara de vetenskapliga metoder de själva är helt beroende av. Är det så att dom inte tror att det dom gör är på riktigt, och det därför inte är så noga vad man skriver eller gör?

Men tänker man på det forskningen går ut på att bli publicerad. Producera en massa text. Inser inte forskaren sin makt, och vikten i sitt arbete?

Var det verkligen först när hans chef frågade vad som hände som det blev på riktigt för honom?

En missvisande misstänkliggörande text är i högsta grad på riktigt. Jag förstår det och måste agera på vad som skrivs, den har en reell påverkan i verkliga livet.

Texten på politologerna var riktigt illa, den riskerade att ha en direkt inverkan på förtroendet för Novus om den inte bemöttes. För vilka är insatta nog att se att jämförelserna var felaktiga, att texten som helhet är irrelevant utifrån hur undersökningssverige ser ut. Att fel frågor sattes i centrum och de viktiga frågorna ignorerades. Nej man nöjer sig nog med att det ser avancerat ut och att SOM chefen vet vad han gör…

Om man har makt och inte tar det på allvar skapar det oftast stora effekter på omgivningen. Tänk er en elefant i en porslinsfabrik. Det händer i många delar i det offentliga rummet nu tyvärr…

Men vi på Novus vet att våra undersökningar är representationer av verkligheten, och att publiceringar av dessa är på riktigt, och kan definitivt ha en påverkan. Det är inte på låtsas.

Tyvärr borde alla med makt inse det. Det behöver inte vara tråkigt för att det är på riktigt. Men det viktigaste är att man förstår att det man gör är på riktigt och ens handlande påverkar sin omgivning.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Förresten kunde inte låta bli att inte göra denna bild, vad säger ni? Vilken nivå är rimlig att förvänta sig? 40-50 % eller runt 10 % i en pålitlig undersökning utifrån de siffror som olika aktörer presenterar.

Hur kan Johan få för sig utifrån den data han har i sin artikel, alltså den jag gjorde en tabell på ovan, att 11 % är rimligt och att 49 % förtjänar ett utropstecken och att det skulle vara i ett annat universum?