Misstroendeeffekten och att mäta SD:s sympatier

Inför valet 2014 konstaterade vi två saker, andelen osäkra väljare ökade kraftigt, och låg på en rekordnivå, samt SD ökade kraftigt. Detta var en röd tråd i våra väljarbarometrar flera år innan valet.
Våra kritiker och de som hävdar att självrekryterade paneler mäter SD bäst sa att telefonundersökningar inte alls fungerar och att man inte når SD:s väljargrupp. Man pratade om skameffekt eller Bradley effekt och hänvisar till valet 2010. Ett mycket märkligt påstående då det faktiskt var Ipsos (Synovate) som var närmast av de svenska opinionsinstistuten. United Minds som av många utmålades som vinnare hade mer fel än Novus (som våra kritiker hävdar var helt fel). Ipsos mätte på telefon. United Minds ansågs vara bäst för att de hade högst siffra. Högre än det faktiska valresultatet, men sådana detaljer som verkligheten är inte så viktigt för den typ av kritiker som väsnas högst.
För mer information om valet 2010 och vem som var närmast läs min artikel här:
http://politikerbloggen.tv4.se/2012/12/12/hur-kan-valjarbarometrar-skilja-sig-sa-mycket-at/

Det fanns med andra ord inte mycket belägg för skameffekten utifrån 2010 års val. Det är också så att ju mer SD ökade desto mindre borde den effekten vara.
Hade det inte varit för en sak, undersökningsföretagens sammanblandning med massmedia. Vi anklagades vara köpta av media, skruva till siffrorna osv. Iom vi som bransch varit så dåliga på att ta plats i det publika rummet med vad vi står för, vikten av kvalitet och lämnat rummet öppet för rykten och samtidigt låtit medias kris slå även på oss. Tex Aftonbladet skapar egna undersökningar:
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/aftonbladet-foerdummar-opinionsundersoekningarna-16456
Undersökningar ansågs vara ett underhållningsverktyg för medierna, och förtroendet för hela branschen drogs med ner. Sedan de granskningar som media gjorde kring individuella SD sympatisörer. Rätt eller fel skapade en känsla av att man när som helst kunde råka ut för en granskning om man sa att man var SD väljare. Även här fick ryktena dra iväg och undersökningsbranschen lyckades inte fånga upp denna misstro.
Jag skrev lite kort om detta här också:
http://www.svt.se/opinion/matfelen

Efter valet 2014 kunde vi konstatera att vi underskattade SD, och att det var et systematiskt fel. Det var inte skameffekten, det var misstron mot media och undersökningsföretags möjlighet att hålla integriteten.
Novus tog direkt på valnatten då detta var ett faktum kontakt med Sifo, Ipsos och Demoskop. Då det var vår bestämda uppfattning att vi inte kunde låta detta vara. Det kommer inte gå över och det är en branschövergripande fråga.
Den enda som ville ses var Peter Santesson på Demoskop. De andra hade inte tid alternativt svarade inte alls märkligt nog. Om det var trötthet, ointresse eller föll mellan stolarna låter tänker jag inte spekulera i.
Tyvärr ledde inte samtalen med Demoskop till något konkret gemensamt angreppssätt kring frågan.
Men vi på Novus satte igång dagen efter valet att titta på misstroendeeffekten. Vad var problemet?
Det vi kunde konstatera var att de osäkra väljarna inte var en så homogen grupp som vi trodde. Det fanns en kraftig överrepresentation av SD sympatisörer som verkade vara rädda för att våra undersökningar kunde vara någon form av åsiktsregistrering och det var rädslan att bli stämplad som SD sympatisör som verkar vara orsaken. Däremot hade vi inga problem att få svar på andra frågor så länge man inte frågade om just partisympati.
Det verkade med andra ord som vi nådde alla grupper via våra telefonintervjuer (som vi använder till väljarbarometern) där vi ringer både mobiltelefoner och fasta telefoner. Undersökningen hade med andra ord en åsiktsmässig representativitet förutom då att man inte ville uppge parti.
Så vi hade med andra ord ett systematiskt problem i att man misstror undersökningsföretag för att vi är del a etablissemanget och man var rädd att personlig information kunde läcka ut.
Baserat på detta gjorde vi tre saker. I det publika rummet intensifierade vi vårt arbete att visa att vi har integritet, vi gjorde bl.a. två filmer om hur undersökningar går till, finns att se här:
http://novus.se/vara-tjanster/
Vi ändrade inledningen i vår undersökning för att ännu mer trycka på att man är anonym, vi ju är inte intresserad av individens svar, utan vi är intresserad av gruppen som helhet. Man kan med andra ord aldrig få fram var en specifik person har svarat.
Och det sista vi gjorde var att vi bland de osäkra väljarna behövde få fram hur stor andel som svarar att de inte vet men egentligen sympatiserar med SD. Dom svarar ju på våra övriga frågor. Så det vi gör där är att vi ställer ett antal följdfrågor för att kunna uppskatta hur stor grupp bland de osäkra som egentligen sympatiserar med SD. Viktigt att påpeka, ingen individ kopplas till detta utan det är andelen av de osäkra som vi bättre kan uppskatta. Så utöver våra partisympatifrågor så har vi med andra ord kompletterat vår metod med att par följdfrågor som hjälper oss att uppskatta andelen som egentligen skulle rösta på SD om det vara val idag.

Framåt är den viktigaste frågan branschens anseende och integritet. Vi måste fortsätta jobba med att utbilda massmedia. Vi måste ta ansvar för våra undersökningar och vi måste sätta ned foten för vad vi står för så att alla vet att man kan lita på en korrekt genomförd undersökning. För det kan man.
Torbjörn Sjöström
VD
Novus