Slutreplik SvD Debatt: ”Många känner sig bortglömda av etablissemanget”

19 november, 2016

Publicerat 18 november 2016 på Svd debatt

Skriver en slutreplik efter Erik Torstenssons replik, lägger inte upp repliken här, då jag inte skrivit den. Men det finns länk till den nedan om man har SvD konto.

Min ursprungliga debattartikel i ämnet finns att läsa här ”Därför kunde Trump vinna valet” om hans framgång och även referens till SD:s framgång i Sverige.

Det är inte fattigdomen som är problemet, utan känslan av att ha blivit bortglömd och bortprioriterad. Det är lika giltigt i Sverige som i USA, skriver Torbjörn Sjöström, Novus, i en slutreplik.

SLUTREPLIK | USA-VALET

Erik Torstensson verkar ha missuppfattat min förklaring av drivkrafterna bakom Trumps och SD:s uppgång. Det är inte den personliga fattigdomen som är problemet. Det är känslan att ha blivit nedprioriterad, tappat framtidstron och ett upplevt havererat välfärdssystem. Denna utveckling har pågått under lång tid. I samband med finanskrisen kunde jag se en ökning av både oron och SD:s väljarstöd. Det som felaktigt tolkades som en vänstervåg inför valet 2014 var ett steg i denna riktning. Det var en solidarisk individualism bland de som oroade sig för den växande grupp som såg ut att få det allt sämre.

Den andra sidan av myntet var de som i allt högre grad ansåg sig hamna utanför. Efter valet har oron för framtiden ökat. Bland annat utspel som att ”ladorna är tomma” och den stundande ”systemkollapsen” har nu lett till att en klar majoritet av svenska folket anser att samhället utvecklas åt fel håll. Det sammanvägda förtroendet för politikerna är lägre nu än det varit på länge.

Sittande regering, liksom alliansregeringen under föregående mandatperiod, upplevs agera reaktivt och sakna visioner. Vill man ha en radikal förändring och ett stopp på den upplevda negativa utvecklingen är i dag SD, precis som Trump, det enda alternativet. De får egentligen inte väljare främst för att de är för en bättre framtid, utan för att väljarna tror de kommer att stoppa den negativa utveckling de ser varje dag. Därför är Trump och SD till synes helt osårbara för politiska skandaler som skulle sänkt alla andra. Man röstar på någon man vet är en vilde, samtidigt röstar man mot etablissemanget, som må vara välvårdade på utsidan, men vars förtroende är helt förbrukat.

Det som efterfrågas av SD:s och Trumps väljare är att komma högre upp i samhällsprioriteringen när resurserna är begränsade och uppenbart inte räcker till alla. En större oro leder till ett större fokus på sin egen situation och det en är helt naturlig reaktion att solidariteten då minskar.

De andra partier, förutom SD i Sverige, som vill öka sitt väljarstöd kan inte göra detta genom att spä på oron. Tvärtom måste man visa att man ser dessa människor, har en politik som minskar deras oro och skapar en ljusare framtid. Det krävs visioner och ledarskap med utgångspunkt i den majoritet som anser att Sverige utvecklas åt fel håll. Det krävs att politikerna visar att de formar framtiden utifrån den upplevda nutiden. Det krävs också att politiker inte fastnar i väljarjakten i enstaka sakfrågor och kortsiktiga poäng i det politiska spelet.

Väljarna som känner sig bortglömda av etablissemanget är många. I USA gick många av dem nu och röstade för första gången. Väljare som brukar rösta på demokraterna stannade istället hemma, eftersom valet för dessa stod mellan två historiskt dåliga kandidater. Den sjunkande tilltro till politiker vi ser i Sverige är ett tecken på samma trend här. Klarar inte politiken att inkludera alla så kan vi absolut se samma utveckling i Sverige. Det är tyvärr inte en fråga om vilket parti som blir störst, utan om legitimiteten för hela demokratin. Eller för att sammanfatta med en mening: När ladan är tom är man inte alls sugen på att dela med sig.

Torbjörn Sjöström

vd Novus