Om att veta var man ska hamra

12 mars, 2017

Häromdagen läste jag en gammal rolig berättelse som ni kanske har hört förut och känner till som the Boilermaker Story. Den påminde mig om värdet av kunskap, men även om den växande kompetensklyftan som vi ser inom många branscher, inte minst vår egen – marknadsundersökningsbranschen.

Historien berättar om en äldre ångpannetillverkare som anlitades för att reparera ett pannsystem för ett stort ångfartyg. Flera ingenjörer hade kämpat i veckor utan att lyckas lösa problemet medan företaget höll på att blöda pengar. Ägaren började bli otålig och krävde lösningar.

Efter att ha lyssnat till ingenjörernas beskrivning av problemet och ställt några frågor, gick den gamle ångpannetillverkaren till motorrummet.

Han ägnade några minuter för att titta på den enorma labyrinten av slingrande rör och knackade på några ledningar. Han lyssnade till ångpannans bullrande och bruset av den utströmmande ångan.

Till slut stoppade han handen i fickan, tog ut en liten hammare och fäste blicken på en klarröd ventil. Med snabba och bestämda slag rättade han den böjda ventilen. Driftstörningarna försvann och ångpannan funkade som den ska igen.

När ångfartygets ägare fick en räkning på tusen dollar, blev han upprörd. Han klagade på att ångpannetillverkaren bara hade varit i pannrummet i femton minuter och begärde en specificerad räkning. Den erfarne ångpannetillverkaren skickade honom en ny faktura:

Hamrande: $ 0,50

Att veta var och varför man ska hamra $ 999,50

Totalt $ 1 000,00

Humoristiskt och insiktsfullt pekar den här 50-tals historien på de utmaningar många företag har för att få tag på de unika kunskaper som krävs för att få fart på maskineriet. Den är lika aktuell (om inte mer) i dag och avslöjar hur vissa företag värderar kunskap utan ens att reflektera över den alternativa kostnaden – kunskapsbristen.

Ieva Englund,

Analytiker och konsult

M. ieva.englund @ novus.se

………………………………….

Undrar du om Novus? Kort: du hamrar, vi tar reda på var och förklarar varför.

www.novus.se

Ökar mest och dubbelt så mycket, blir lätt svårt med procent

8 mars, 2017

Andelen snöiga dagar i mars ökade idag med 100 %!

Hörde i morse att antalet mord har fördubblats, blev påmind om återigen om ordets makt, hur svårt det är med procent och vikten av perspektiv.

Vi vet sedan tidigare att inkomsklyftorna ökar mest i procent Sverige, och fortsätter det i den takten är vi typ de mest splittrade landet.

Men det man inte vet är att våra inkomstklöyftor ligger under EU genomsnittet och att tar man bort topp 1 % av de rikaste som tjänar pengar på kapital så ökar inte inkomstklyftorna i princip alls. Topp 1% drar upp topp 10 %, och sveriges inkomstklyftor är under EU genomsnittet.

Varför de ökar mest i procent i Sverige är främst för att vi har så låga nivåer. Men vet vi inte om den relativa placeringen och den faktiska ökningen så tror man att högst procent säger något. Men utan perspektiven blir det faktiskt en helt meningslös information.

Andelen snöiga dagar i mars ökade idag med 100 %

Igår snöade det i Stockholm för första gången i mars 2017.

Idag snöade det igen, då har antalet snöiga dagar ökat från 1 till 2. det är en 100% ökning. Fortsätter det i den så här kommer vi behöva stänga ned Stockholm och livet som vi känner det kommer att sluta. Antalet bilolyckor kommer att öka lavinartat, butiker kommer att behöva stänga ned. Skatteintäkterna kommer att rasa, samhällskollapsen är nära.

Procent kan vara en bra sak för att beskriva något, men man MÅSTE veta omfattningen, man BÖR veta några andra referensvärden, och det vore trevligt om man inte slänger sig med stora tal bara för sakens skull.

  • En tumregel är att dom känner inte till referenserna om någonting.
  • En annan är att dom flesta litar på massmedia tillräckligt mycket för att tro att det inte är en lögn
  • En tredje är att är man orkar i regel inte kolla upp allt man hör.

Hur var det då med att andelen mord hade fördubblats?

Jag vet inte, hörde påannonseringen, inte inslaget, jag orkar inte kolla upp det… Precis som många andra med andra ord.

Förresten jag tog upp frågan om storheter och OECD i avsnitt 12 av Novus Sanity check, ni kan se/lyssna på det här

 

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Om för och motpartier, ett sätt att försöka förklara populismen

7 mars, 2017

De populistiska partiernas framgång är kraftig i hela västvärlden, Trumps seger i USA valet är ett exempel, men det finns en lång rad exempel.

Om vi tar och utgår från Sverige som exempel så hade vi en ganska märklig situation, finanskrisens effekter i Sverige avfärdades, men även om vi inte hade så många konkurser och den omfattning av problem som nästan alla andra europeiska länder hade, så var vi inte opåverkade. Den oro som finanskrisen skapade med varselvåg och svarta rubriker tillsammans med syrienkrigets första flyktingvåg gjorde att vi påverkades i hög grad, här läggs en stor del av grunden till den oro vi nu börjar prata allt mer om i det publika rummet.

Oron som sedan cementerades i valrörelsen med slogans som ”Sverige håller på att gå sönder”, under valrörelsen vad det väldigt få referenser till finanskrisen. Målet var att sittande regeringen skulle förlora. Fokus blev på problemen och troligtvis hoppades S på att deras underliggande förtroende skulle räcka för att vara ett trovärdigt parti att lösa problemen.

Det är här vi kommer till för och motpartier. Något jag använt under några år för att försöka förklara den underliggande logiken kring den politiska utveckling vi ser, som med alla rubriker är det en generalisering och det finns alltid detaljer som komplicerar bilden, men det är ett bra ramverk för att lättare kunna förstå de stora dragen.

Förpartier är de partier som utifrån sin ideologiska övertygelse vill utveckla ett land genom sin politik. Fokus är en bättre framtid genom att lösa problem genom att applicera sin politiska vision. Målet är att det skall bli bättre, problemen löses genom förbättringar. I det stora hela är landet man lever i ganska bra, därför blir den praktiska politiken oftast mindre förändringar, sällan radikala reformer som vänder upp och ned på vår egen självbild som land. Även om retoriken i den politiska debatten är hård så är det de faktiska skillnaderna rätt små mellan olika för partier i ett stabilt land som Sverige.

Motpartier utgår från ett trasigt samhälle, där man snabbt måste stoppa en negativ förändring. Fokus är att nödbromsa en negativ utveckling. Oftast vill man tillbaka till hur det var förr. Förändringen som sker nu och förordas bland förpartierna är grovt skadlig och förstör landet. Det primära målet är inte lösningarna, utan att stoppa det akuta förfallet. Sedan kan man börja jobba med lösningar. Konfliktytan är oftast stor mot andra partier, inte bara retoriskt, men också faktisk. Ett motparti drar till sig flera typer av väljare, ideologin är inte så viktig, deras partiföreträdare kan verka helt osårbara för kriser som ett förpartis företrädare aldrig överlevt. En stor grupp av motpartiets väljare är där för att visa sitt missnöje, protestera mot förpartiernas tappade grepp om landet. Sedan finns det så klart även väljare som ideologiskt sympatiserar med motparitets ideologi, men tillväxten sker främst genom protest och missnöje. Motpartier tar väljare från regeringspartiet, och man röstar mot de andra pariternas misslyckade politik, och mot samhällets upplevda förfall.

Har ett motparti etablerat sig så finns det i regel varken utrymme eller behov av ett ytterligare motparti i ett land, det räcker med ett. Det faktiska politiska innehållet hos motpartiet är mindre viktigt, och dess företrädare förväntas nästan vara lite mer vildar och rebeller, det är ändå en protest deras väljare förväntar sig.

Om jag återigen använder Sverige som exempel, men detta gäller i hela västvärlden. När finanskrisen och syrienkriget började märkas i Sverige ökade antalet arga och oroliga människor, människor som i allt större grad blev övertygade om att samhället höll på att utvecklas åt fel håll, pengarna var slut, den negativa utvecklingen var utom kontroll för de etablerade partierna, som verkade mer fokusera på taktiken och att bibehålla eller få makten. Denna bild cementerades ännu mer under valrörelsen då Socialdemokraterna bekräftade oron genom att säga att Sverige håller på att gå sönder. Det Socialdemokraterna dock misslyckades med att komma med förslag på att lösa problemen de pekade på, man lät mer som ett motparti, mot Alliansen, än ett förparti. Det motparti som etablerat sig i Sveriges riksdag sedan valet 2010 var Sverigedemokraterna. Det var också det enda parti som vann väljare i valet 2014 jämfört med 2010. Och efter valet 2014 så har partiet fortsatt att växa kraftigt, och är nu Sveriges tredje största parti.

Drygt varannan svensk anser att Sverige utvecklas åt fel håll. Oron kring samhället är stor, samtidigt som man paradoxalt är väldigt trygg kring sin egen livssituation. Förtroendet för politiker sjunker, statsminister Stefan Löfven har ett markant lägre förtroende än Fredrik Reinfeldt när han förlorade valet 2014.

Novus har i februari kunnat visa att 75 % instämmer i att politikerna är mer intresserade av än att lösa de politiska problemen, 80 % instämmer i påståendet att politikerna blir mer avskärmade från väljarna, Bara 48 % anser att politikerna kan hantera de problem vi ser i samhället i mycket eller ganska stor omfattning. Läs mer om undersökningen här

Ett etablerat motparti behöver knappt göra något alls för att växa, för vi har en märklig trend inom politiken att förpartier allt mer försöker bli motpartier, vilket främst stärker det etablerade motpartiet, vi såg det innan valet 2014 och vi ser det också nu efter. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har mer agerat som motpartier än de förpartier de historiskt varit. Det är ett mycket högt spel att agera som motparti i konkurrens med ett etablerat motparti. Istället måste de tillbaka till sin roll som förparti. Då det som sagt egentligen bara behövs ett motparti i ett land. Väljarna förväntar sig egentligen att politikerna skall vara pragmatiska, lösningsorienterade och leda landet i en positiv utveckling.

Nu är inte politiken isolerad från världsuppfattningen, och förpartier har en allt större utmaning i att världen uppfattas som mycket värre än den är, och den enorma bristen på perspektiv. Majoriteten som är trygg tror de är i minoritet och att deras framtid är hotad, och minoriteten som är otrygg för sin egen situation tror de är en bortglömd minoritet. Det är då lättare att bli ett motparti, men det är inte en hållbar situation varken för partiets existens eller för demokratin.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Hur snabbt kan sympatierna för ett parti öka (eller minska) utan några signifikanta förändringar från en månad till en annan?

7 mars, 2017

OBS: Artikeln förutsätter att man har ett obundet slumpmässigt urval, alla Novus undersökningar har det. Men de självrekryterade och andra mixade undersökningar saknar felmarginal, vilket innebär att det inte alls går att räkna på sannolikheter, och det är omöjligt att veta hur rätt eller fel en sådan undersökning är.

Man hör ganska ofta kritik kring att man inte kan uttalas sig om ett partis upp- eller nedgång om förändringen inte varit signifikant från månaden innan. Ibland är det relevant kritik av rapporteringen, ibland inte. Även om förändringen är inom felmarginalen kan det vara en del av en statistiskt säkerställd trend, det kan också vara så att förändringen bekräftas av andra undersökningar Novus gör, men som kanske inte ens har publicerats.

Vi på Novus följer den politiska opinionen genom många undersökningar, vi genomför hundratals undersökningar om året, och minst en varje vecka berör politisk opinion. Bara en mycket liten del publiceras, men vi som jobbar på Novus får en unik inblick i orsak och verkan. Vad påverkar, ser vi en förändring i väljarbarometern som stämmer med förändringar i våra andra undersökningar är det sannolikt att det skett, även om vi inte statistiskt kan fastställa det enbart utifrån väljarbarometern.

Vi får mycket kunskap om hur allmänhetens attityder skiftar olika sakfrågor över tid. Ett exempel: Parti A driver fråga x och y. Under en tid ser vi att attityden till dessa frågor blir mer positiv. I väljarbarometern ser vi samma månad att partisympatierna för parti A ökar, men inom felmarginalen, dvs ökningen är inte statistiskt säkerställd. Det finns dock goda skäl att anta att den positiva tendens vi då ser ändå är en förändring då vi har kunskap om de mer positiva attityderna till fråga x och y.

Även förändringar inom felmarginalen* kan vara del av en pågående trend, skulle man istället titta två månader tillbaka så är förändringen säkerställd, något som tyvärr glöms bort i debatten.

Åter till frågan i rubriken. Det tar som snabbast 9 månader för ett parti att öka från 4-20%. Detta är den snabbaste teoretiska ökningen utan att någonsin vara en signifikant förändring från en månad till en annan. Beräkning är gjord utifrån ett obundet slumpmässigt urval på 1000 personer ur en population.

Om man istället som i Novus väljarbarometer genomför 4000 intervjuer, då blir felmarginalerna mindre och även mindre förändringar blir statistiskt säkerställda. Då tar samma förändring från 4 – 20 % när varje förändring från en månad till en annan är inom den statistiska felmarginalen, istället 18 månader.

Det går så klart lika snabbt för ett partis väljarsympatier att minska från 20-4%, utan att minskningen för den skull sker med en enda statistiskt säkerställd förändring från en månad till en annan, men en förändring från 4 till 20 % är garanterat statistiskt säkerställd i en väljarbarometer, men det kan se ut som den ”flyger under radarn” om man bara tittar en månad i taget, och fokuserar på statistiskt säkerställda förändringar från en månad till nästa.

Sammanfattning

  • Absolut viktigaste, fråga oss på Novus vad undersökningen säger. Det är bara vi som har all information som ligger till grund för vår analys. Det gäller ALLA undersökningar vi gör. Den ackumulerade kunskap man får på Novus är inget man kan skriva ned i en textrapport. Utan lita på vår kunskap och kompetens. Vi tar ansvar för den. Exakta siffror är svårare att ta ansvar för, särskilt om man inte också tar del av vår analys.

Siffrorna i undersökningen är inte hela sanningen, det är siffror som vi använder för att förklara ett skeende.
En undersökning består av datainsamling och analys. Novus analys är något som tyvärr ofta försvinner i nyheterna som refererar till vår väljarbarometer. Något vi ständigt arbetar med att styra upp genom utbildning av redaktioner och allt mer omfattande analyser i våra rapporter till massmedia. För det är faktiskt nästan bara i mediala politiska mätningar som det ser ut som siffran är slutprodukten från oss. Annars är det alltid en del av vår förklaringsmodell. För egentligen är inte siffran så intressant, utan vad siffran representera, och varför det har förändrats.

För den som är intresserad ser det ut såhär (nu blir det inte exakt från 4% till 20%, för vi började räkna från 1% till hundra i underlaget, men man ser rätt väl ändå från ca 4% till 20%):

Så klart är ni nyfikna, att gå från 1% till 100 % där varje förändring är inom felmarginalen varje månad skulle ta 94 månader vid 4000 intervjuer och 47 vid 1000 intervjuer.

Fler intervjuer innebär en mindre felmarginal, och större sannolikhet att fånga en statstiskt säkerställd förändrin, även om det kanske inte alltid sker från en månad till en annan, utan man får gå tillbaka två månader.

Men det absolut viktigaste, fråga oss på Novus vad undersökningen säger. Det är bara vi som har all information som ligger till grund för vår analys. Det gäller ALLA undersökningar vi gör. Den ackumulerade kunskap man får på Novus är inget man kan skriva ned i en textrapport. Utan lita på vår kunskap och kompetens. Vi tar ansvar för den. Exakta siffror är svårare att ta ansvar för, särskilt om man inte också tar del av vår analys.

*Felmarginalen skall läsas så här: med 95 % sannolikhet är resultatet inom felmarginalen. Är en förändring statistiskt säkerställd (sigifikant) så betyder det att förändringen förenklat är är större än felmarginalen och det är med 95 % sannolikhet en förändring. Men även om man inte statistiskt kan fastställa att det skett en förändring, så behöver det inte betyda att inget har hänt. Och även om man kan fastställa en förändring, så behöver det ändå inte hänt, det finns alltid en 5% osäkerhet i denna typ av undersökningar. Därför är det så viktigt att också titta på flera saker, något Novus gör som underlag för sina analyser.

Mats Elzén
Undersökningskonsult

och

Torbjörn Sjöström
VD Novus

Hur många köpte tidningen för TV tablån?

5 januari, 2017
  • Hur många köpte tidningen för TV tablån?
  • Hur många köpte den för sporten?
  • För matbilagan?
  • För inredningsbilagan?
  • För korsordet?
  • Titta på ditt eget beteende och din omgivning under uppväxten.

Köpte du tidningen för att läsa alla nyheter?

Eller var nyheterna något där man läste det som var intressant och snabbt skummade rubrikerna för allt annat, samtidigt var det TV bilagan man letade efter och gick tillbaka till när man bläddrat igenom tidningen?

Hur lång tid spenderades till att bläddra igenom en kvällstidning? 5 minuter? 10 minuter?

Hur mycket tid läggs på att läsa nyhetsliknande texter på nätet?

Vad vill jag med detta inlägg?

Jo det jag vill få dig att tänka på är vad man mäter egentligen. Drivkraften bakom ett köp är lätt att tro att det är en sak, men samtidigt kan man inte bara genom t.ex. vikande tidningsförsäljning konstatera att ingen vill köpa nyheter längre.

TV tablån finns inbyggt i TV apparaten. Det finns oändligt med inredningsbloggar, Sporten finns överallt. Korsorden kanske ersatts av appar i mobilen.

Digitaliseringen har förändrat vårt beteende pga att utbudet har kraftigt förändrats. Men vikande tidningsförsäljning behöver inte betyda att man inte är intresserad av nyheter längre. Tvärtom tror jag att gemene man konsumerar mer nyheter nu än tidigare. Tyvärr är nyheterna tunnare.

Det finns fler tillfällen och möjligheter att läsa. Mobilen har man alltid med sig, och flasharna i apparna drar in oss till nyhetssiterna. Men när man väl är där så är det inte så mycket mer än rubriken. Och ofta är rubriken missledande.

Men vart går man för att gå på djupet? Hur påverkas nyhetskonsumtionen av att rubriken är missledande? Hur påverkas nyhetskonsumtionen av att alla säger exakt samma sak samtidigt, men nästan ingen går på djupet? Hur påverkas nyhetskonsumtionen av att gräv är något som tar 5 minuters tänkande att ifrågasätta korrektheten av?

Jag kom lite från ämnet här. Men det är lätt att tro att en siffra betyder ett visst beteende, tex alla som köpte tidningen förr läste hela tidningen. Nu när man kan mäta tid tillbringad i varje artikel på nätet så ser det ut som ett enormt ras.

Man måste förstå på riktigt vad siffrorna betyder och om de är jämförbara eller inte. Det är här ett riktigt undersökningsföretag kommer in. Genom kvalitativa och kvantitativa undersökningar så kan vi förklara inte en procentsats utan faktiskt vilket beteende som ligger bakom en siffra, om den är jämförbar med tidigare eller inte, och vilka nyckeltal som faktiskt är relevanta för att kunna mäta ett beteende framåt.

Det är alldeles för lätt att dra förhastade slutsatser och jämföra två siffror och helt missa att de faktiskt inte är jämförbara. Eller inte över huvud taget längre ens är relevanta. Man fastnar i ett introvert tänkande där man mer söker siffror som bekräftar den egna uppfattningen, när det man egentligen behöver är ett utifrånperspektiv. En undersökningskonsult som är van att titta på problemet utifrån, från konsumentens ståndpunkt, inte inifrån fabriken. Utan utifrånperspektivet så riskerar man att agera helt utifrån sina egna ”sanningar” och ta beslut som rent skadliga för sin affär. Man måste verkligen förstå läsaren/konsumenten. För gissar man fel där så är det ofta förödande. Rätt kunskap är ovärderlig, fel kunskap är värdelöst vetande.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus