Arkiv 2018

Det egentliga syftet med en medarbetarundersökning – om priset för ett ärligt svar

21 maj, 2018

När undersökningar och statistik debatteras upprepas ofta klyschan ’Som man frågar får man svar’. Givetvis ligger det mycket i det. En illa formulerad fråga, eller en problematisk struktur i ett frågebatteri, påverkar den svarandes tolkning och därmed svaren som ges.

Andra faktorer som har inverkan på kvaliteten på en undersökning är bland annat urval, metod, bortfall eller om de som deltar oroar sig för att deras svar kan komma i orätta händer. Den sistnämnda fallgropen aktualiserades den 16 maj då Ekot i Sveriges Radio rapporterade om en medarbetarundersökning som genomförts inom Polismyndigheten. Syftet var att ta tempen på organisationens arbetsmiljö. Frågorna handlade om den närmaste chefen, klimatet på arbetsplatsen och arbetsbelastningen.

Medarbetarundersökningar är något som många organisationer genomför regelbundet för att fånga och vidta åtgärder mot eventuella problem. Det är ett kraftfullt verktyg för att långsiktigt säkerställa att organisationens olika delar mår bra och fungerar väl. Problemet i Polismyndighetens fall var att de ifyllda enkäterna skulle mailas till den närmaste chefen. Därmed var respondenternas anonymitet satt ur spel.

En anonym anställd inom myndigheten säger till Ekots reporter ”Jag reagerade väldigt starkt på det där. För chefen sa så här: ”När ni har fyllt i det här, då skickar ni det till mig.” Jaha! Vad händer då? Då fyller ju ingen i gult och rött, utan alla fyller i grönt – för de vill ha högre lön.”

Om sanningsenliga svar kan få negativa konsekvenser för individen som svarar, finns det då något värde i dem? Svaret är ett entydigt nej. Om det finns en risk med att ge ärliga svar blir svaren mer eller mindre tillrättalagda (beroende på graden av missnöje/frustration/uppgivenhet). En medarbetarundersökning utan anonymitet framstår mer som ett spel för gallerierna snarare än ett genuint försök att förstå hur medarbetarna ser på arbetsmiljö och ledarskap inom myndigheten. Man får därmed inget underlag för förbättringar inom verksamheten. Frågan är om det är rätt väg att gå när många poliser lämnar yrket och det är svårt att fylla platserna på polisutbildningen?

Undersökningar som genomförs på ett problematiskt sätt förekommer givetvis inte bara inom Polismyndigheten. Det är dock ett aktuellt exempel som tydligt visar på farorna med utebliven anonymitet.

Kajsa Bergvall

undersökningskonsult

Novus

Lagom och ickelagombeteende

18 maj, 2018

Jag pratade nyligen med Micael Dahlén. Vi pratar om mycket när det sker, bl.a. sa han att han inte kan göra något lagom. Nu var exemplet coca cola light, men det fick mig inte bara att tänka utan det slog an en sträng av stark igenkänning. Jag började prata om normalfördelningskurvan, det är lätt hänt att jag kommer på konstiga saker, och jag sa bl.a. något i stil med.

”Ja vi som inte kan göra saker lagom blir väl antingen knarkare eller så går det rätt bra för oss.”

Micael är speciell på så många bra sätt, och jag beundrar honom verkligen, jag känner också igen mig i honom på många sätt. Om ni inte sett mitt absolut jobbigaste och konstigaste Novus Sanity check gör det, det var med Micael, där turerna var svängiga men ändå började och slutade vi i motorsågsmassakern och lite andra onämnbara saker, ja ni får se/lyssna själv. Länk till Sanity check avsnitt 22

Tillbaks till lagom, jag lyssnade häromdagen på bokgenomgång av Hans, Ola och Anna Roslings bok på kulturhuset nyligen. Där säger Ola att Hans hade en fantastiskt förmåga att bli mycket intresserad och insatt i dom mest märkliga ämnena. Jag är återigen tillbaka i ”kan inte göra saker lagom” grejen.

Det är en sak som jag själv hela tiden råkar ut för, jag kan inte göra något lagom. Det blir nästan alltid allt eller inget. Oftare allt än inget. När jag fått något på hjärnan så brukar det bli så. Visst det kan ta tid, men det skall minsann bli så. Att nöta på och vara envis har av en del varit en definition på framgångsrika människor och kallas nu ofta för : GRIT. Något endel säger är viktigare för att klara skolan än intelligens t.ex.

 

GRIT är inte samma som Grits, tänk på det när ni googlar

Frågan vad som är GRIT och vad som är att inte kunna göra saker lagom, antar att grit är mer envishet och målmedvetehet. ”If at once you fail get up and try again”. Samtidigt finns det nog en överlappning, mellan avsaknad av lagom och grit.

 

Att äta ohämmat med glass eller skumtomtar, eller när man inser att det behövs skrivas en debattartikel så känner man sig inte klar förrän man fått 30 publicerade …

Men jag tror just grejen att inte kunna göra något lagom riktat åt rätt håll är det som krävs för att det skall hända saker. Att göra saker tillräckligt bra är också viktigt, detaljer behöver inte överarbetas alltid, samtidigt behövs det oftast långt mer än lagom, en dåres envishet, för att faktiskt kunna uppnå konkret förändring.

 

Det som slog mig när jag pratade med Michael att det nog är något av det viktigaste om man skall klara något speciellt. Man kan inte bara göra något lagom.  Jag inser också att jag ser de dragen i många av mina kollegor, vilket gjorde mig väldigt glad. För i vår nutid när digitaliseringen plattat ut gamla strukturer, så är det viktigaste att man gör det man gör bäst. Det går inte att lita på gamla meriter, för på internet ser alla lika seriösa eller oseriösa ut. Man måste vara bäst på sin affärsidé. Då underlättar det att inte bara kunna göra något lagom.

Det är sällan man förväntar sig lagom, få glömmer någon som gjort något mer än ordentligt.

Tillbaka till mitt citat, ”antingen går det ganska bra eller så blir man knarkare”. För missriktat ickelagombeteende kan fort gå åt pipan. Man sitter där med högar med tidningar, en jäkla massa samlade kapsyler eller har slagit över i något annat i bästa fall ett slöseri med pengar och tid, men i värsta fall något fullständigt destruktivt. Så det gäller att ha ett konstruktivt mål att applicera ickelagombeteendet på. Eller är det det som är Grit? Eller är det en kombination av ickelagom och grit (envist nötande) som behövs.

Ja jag kommer fundera vidare på detta. Tack Michael för du tände ginstan med ditt ickelagombeteende kring en lågkalorisläsk (som vi också har lite gemensamt… )

Men jag älskar att fundera på sånt här. Antagligen därför som jag trivs så bra med mitt jobb, där vi hela tiden jobbar med att beskriva vad som händer, förklara varför och ge ledtrådar kring hur man kan agera utifrån den situationen.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Om fakta och kunskap, vad är skillnaden? Fundera på det

8 maj, 2018

Jag har tänkt länge på skillnaden mellan fakta och kunskap. Jag har hållit föredrag i flera år kring vad kunskap är. Men ändå kommer jag stegvis fram till nya tankar kring detta. Särskilt i tider av ”fake news” och faktakollar under ett valår.

Fakta är inte samma sak som kunskap. Fakta kan vara rätt men det är ändå missvisande.

Kunskap är att man har så mycket fakta att man kan värdera den och man har en rättvisande bild av en fråga.

Att faktakolla blir utifrån det perspektivet rätt missvisande, för är man smart och vill driva sin poäng så har man korrekt fakta, men det är ändå missvisande. Man väljer att zooma in på en fråga och snäva in den så mycket att man har rätt i varje detalj, men det man säger är ändå missvisande. Man leder tanken till lösningar som kanske bli rätt för de enskilda fall man tar upp men man löser inte de riktiga problemen.

Det finns oändligt med exempel. Är målet att minska kostnaden för sjukskrivningar så är det ju lätt att tänka att man skall sluta bevilja sjukpenning. Men det löser ju inte problemet, man suboptimerar vilket i sin tur ofta leder till ännu större problem framöver.

Ordspråket sila mygg och svälja kameler kommer ofta upp i mitt huvud nu för tiden. Men jag antar att det är för att man fokuserar på att ha rätt i fakta, men missar att kunskap är det man faktiskt måste ha.

Man måste förstå de stora dragen för att begripa sammanhangen. Man kan faktiskt ha fel i fakta och ändå ha rätt kring helheten för att man har kunskap i frågan.

Varför pratar jag om detta?

Novus är ett kunskapsföretag, vi är inte ett statistikföretag.

Målet är inte att samla in statistik = fakta, det är däremot SCB:s roll. SCB är jättebra på att samla in statistik. De samlar in fakta. Men isolerad fakta är ingen garant för kunskap. Man måste faktiskt ha kunskap för att kunna värdera fakta, och ju mer fakta man får desto mer kunskap kan man få.

Novus roll är att samla in relevant fakta och utifrån den kunna ge en rättvisande bild kring ämnet i frågan. När man levererar kunskap så måste så klart fakta vara rätt. Men den måste också vara relevant och rättvisande.

Men det är inget unikt kring Novus verksamhet. Det är något som jag inser är symptomatiskt i hela samhället. Man jagar fakta och missar helt att det viktiga är att ha kunskap, och att det man gör är rättvisande. Problembeskrivningen måste vara rättvisande. Lösningen måste vara rättvisande för de stora problemen.

Ingen slump att Novus keps har texten ”Making knowledge great again”

 

Det är kunskap som är en bristvara. Fakta är helt meningslös utan kunskap. Målet är nästan aldrig att få fram fakta, utan att få kunskap.

Novus definition av undersökningar är att det är en metod eller en process för att få kunskap. Den består av datainsamling (faktainsamling) och analys.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Skillnader i vilka politiska frågor som är viktiga

13 april, 2018

Novus presenterar regelbundet undersökningar som visar vilka politiska frågor som väljarna tycker är viktiga. Så klart extra intressant såhär under ett valår när partierna ska vinna väljare.

Resultatet av undersökningarna presenteras nästan alltid för allmänheten i stort. Tittar man däremot på hur olika grupper svarar på vilka frågor de tycker är viktigast så finns en hel del skillnader.

Klicka på grafens olika undergrupper för att se hur skillnaderna ser ut mellan väljarnas topp tio viktigaste frågor.

Exempelvis tycker män att frågor som lag och ordning och landets ekonomi är viktigare medan kvinnor i större utsträckning tycker att sjukvård, utbildning, miljö och klimat samt jämställdhet är de viktigaste politiska frågorna.

Svaren på vilka frågor som är de viktigaste är också olika beroende på om du frågar en ung eller än äldre person. För de upp till 29 år är frågor som miljö och klimat och jämställdhet viktigare medan sjukvård och äldreomsorg är betydligt viktigare för väljare över 65 år.

 

Liza Pettersson

Konsult och opinionsanalytiker

Novus

Jag hade fel, vi måste prata om bortfallet

10 april, 2018

Vi måste prata om bortfallet, jag hade fel.

Texten är rättad 20180424, se längst ned i texten varför.

Jag har sagt att bortfallet inte är ett problem, att det i regel är slumpmässigt. Ja, alltså sköter man det rätt är det inte fel, då är det så. Men en sak fick mig att haja till i Ipsos senaste väljarbarometer. De angav en svarsfrekvens på 13 %  15 % i telefondelen, och i deras webdel angav de 25 % i svarsfrekvens.

Det står på sidan 13 14 i deras rapport som finns att läsa här, länk

Deras siffror chockade mig, jag mailade David Ahlin opinionschef på Ipsos för två veckor sedan och frågade varför deras svarsfrekvenser sjunkit så mycket. Han svarade direkt på mail att han skulle höra av sig, men han har inte hört av sig ännu. Detta har nu gnagt i mitt huvud i två veckor.

Hur kan det rasat så otroligt för dom?
Hur kan det vara så högt bortfall?
13 % svarsfrekvens innebär att 87 % inte svarar när Ipsos ringer.

2015 när politologerna gjorde en sammanställning så uppgav Ipsos 25-30 % deltagarfrekvens. Länk

Drygt två år senare har Ipsos svarsfrekvens mer än halverats?! Vi måste ju utgå från att de räknar på samma sätt nu som innan.

Nu behöver det inte vara ett problem med bortfallet trots att det rasat för dem. Men samtidigt, om svarsfrekvenserna rasar ned till nivåer som i USA så är det något rejält konstigt. USA har helt andra förutsättningar, bl a inget mobilregister, mottagaren får betala om du ringer deras mobil, man får inte ha en dator som slår numret åt dig m.m. I USA får man kämpa hårt för att få in svaren och man genomför sannolikt flera kontaktförsök och jobbar på alla sätt att få tag på så många telefonnummer som möjligt.

Jobbar man hårt med att få in svaren så är inte bortfallet ett problem. Då når man olika grupper, man ringer inte bara när det är football på TV osv. Då är bortfallet slumpmässigt.

Men 87 % bortfall i Sverige? För mig är det obegripligt högt bortfall, det är som att man inte ens försöker få in alla svar man kan. Är det så kan det mycket väl vara ett problem.

Jag begriper ingenting. Jag har ändå jobbat med undersökningar i många år nu. Jag har själv jobbat med telefonisystemen, dragit urval, telefonintervjuat tusentals personer. Jag vet hur det fungerar på en telefoncentral. Jag vet hur viktigt det är med bra teamleaders och att alla delar sköts ordentligt.

Hur ser vårt bortfall ut då?

När Politologerna frågade var det 45 – 50% som svarade på våra undersökningar på telefon. (På våra webundersökningar låg det mellan 55- 60 %, inget politologerna frågade om men som referens)

Idag har vi en svarsfrekvens på telefon som ligger på densamma som då, ca 45- 50 %, på webben 55-60 %. Vi har mycket små förändringar. Sen har vi uppdaterat vår metod för att vara framtidssäkrad, vi skickar SMS till de som inte svarar, vi skickar vykort till de som inte har telefonnummer och vi erbjuder undersökningen på flera språk. Exakt vilka effekter dessa framtidssäkringar har kommer vi att presentera efter valet. Först när vi vet valresultatet kan vi säga vilka olika delar som bidragit till vad.

Jag förutsatte att alla undersökningsföretag som jobbade med slumpmässiga urval också jobbade för att få in så många svar som möjligt.

Men med 87 % bortfall på telefon i Ipsos senaste väljarbarometer är jag och mina kollegor chockade. Vi kan inte förstå hur det kan ha rasat så radikalt hos dom.

Lägg då till det David Ahlin skrev i en krönika för några veckor sedan, att det har blivit krångligt att göra undersökningar länk

Det har alltid varit krångligt. Det är därför undersökningsföretag finns. Hade det varit enkelt hade vi inte behövts. Det krävs yrkeskunskap och erfarenhet. Våra kunder litar på att vi gör de komplicerade delarna så de kan lita på att undersökningarna ger dem värdefull kunskap för sina operativa beslut.

Att det skulle blivit krångligare är en fråga om perspektiv. Gå tillbaka till Gallups start och man hade inte ens telefonnummer, utan man behövde knacka på hemma hos människor. Det blev inte lättare pga internet. Det blev kortsiktigt billigare, men samtidigt ledde det till många dumsnåla beslut, många trodde att det var enkelt och gratis, men det blev inte lättare att göra rätt. Men det blev lättare att göra fel. Men är det inte något symptomatiskt i den värld vi lever i att man skall fastna vid minsta motståndets lag. Svårt likställs med omöjligt. Det blir lätt så om kompetens och yrkeserfarenhet inte är värt något.

I en tid i det offentliga då tyckandet är mer värt än kunskap…

Det har alltid varit krångligt att genomföra opinionsundersökningar. Det är inte en fråga om att samla in billig data, utan en undersökning är en kombination av pålitlig datainsamling och korrekt analys. Båda delar kräver yrkeskunskap och det är aldrig enkelt eller gratis.

Förresten, någon annan dag skulle jag vilja veta hur man kan vikta mot GAL/TAN för jag begriper inte hur man kan vikta mot något där det saknas facit… Men vi tar det en annan dag.

Sen är det synd att inte SIFO svarade på politologernas fråga om bortfall, det blev helt plötsligt mer intressant efter Ipsos presentation av sitt bortfall.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

 

Rättelse:

UPPDATERING 20180424: Jag fick av en bekant reda på att det står andra siffror i Ipsos rapport nu. När jag skrev blogginlägget 10 april stod det en deltagarfrekvens på 13 %:

Nu står det 15 % (och jag tror det är på sidan 14 nu)

Men det står inget om att dokumentet är ändrat vad jag kan se, och att det har tillkommit mer information om bruttoruval. Det finns heller inget som förklarar hur det kan ha halverats på två år hos dom, när vi inte alls ser dessa tendenser. Det är mer information, men ingenting som är någon förklaring.

Sen är det lite intressant att jag sparade ned rapporten för jag hade på känn att den skulle ändras. Jag fick tydligen rätt där.