Arkiv 2016

Debatt: ”Därför kunde Trump vinna valet i USA”

19 november, 2016

Publicerad på SvD debatt måndag 14 november

Det som förenar Trumps anhängare är precis samma sak som förenar SD:s väljare – en stor oro för framtiden. Det är inte en fråga om vänster eller höger, det är en fråga om bortglömda grupper, skriver Torbjörn Sjöström, vd för opinionsinstitutet Novus.

DEBATT | USA-VALET

Att Trump vann valet kom som en chock för alla, inklusive mig. Även om jag inte var förvånad över att han var en kandidat som skulle få många väljare kunde jag inte drömma om att han skulle få så många röster att han faktiskt skulle bli USA:s näste president. Han hade ju ett eller annat sätt förolämpat 77 procent av amerikanska befolkningen.

Men efter att ha varit på besök ett tag i USA nu och mitt uppe i en eftervalsanalys med representanter från båda partierna, medierna, undersökare och kampanjgeneraler så börjar de sista pusselbitarna falla på plats.

Drivkrafterna bakom Trumps framgång är densamma som vi ser i hela västvärlden. SD:s kraftiga framfart som jag skrivit om tidigare på SvD Debatt.

Här sammanfattas det av en undersökare som ”what about me-ism”, en drivkraft starkare och bredare än de andra ismer som stödjer Trump.

Vad är det då? Ja, minns ni dom arga unga männen? De som nu blivit nästan var femte svensk? De som anser att invandringen är det största problemet i Sverige. Samma sak här i USA, en allt större grupp saknar framtidstro och ser hur alla andra prioriteras framför dom själva. Rädslan för invandringen har primärt inte med hudfärg att göra utan med pengar, man ser välfärdssamhället rasa framför ögonen, man känner sig utelämnad, och alla andra prioriteras.

Det som förenar Trumps anhängare är precis samma sak som förenar SD:s väljare – en mycket större oro för framtiden. Det är inte en fråga om vänster eller höger, det är en fråga om ”Men jag då? Hallå ni glömde mig!”.

Jag har förresten fått se alla fyrfältsmodeller gå sönder när man tittar på populistiska väljare. Det är andra saker som driver. Det är inte demografi utan känslor och upplevda framtidsutsikter.

I USA exempelvis så anser 70 procent av Trumps väljare att män råkar ut för lika mycket diskriminering som kvinnor. Endast 12 procent av Clintons väljare anser det. 90 procent av Trumps väljare anser att vita är lika diskriminerade som minoriteter, endast 12 procent av Clintons väljare anser det.

Det är det saknade perspektivet som jag så många gånger efterlyser i medierapporteringen. Det blir snävt och vinklat baserat på ”breaking news”, eller den fråga som för tillfället är glödhet i medierna. Många grupper hamnar helt i medieskugga. Hamnar man i medieskugga, hamnar man också i politikernas blinda fläck. Samtidigt ser dessa personer till exempel landsbygden avfolkas, att skolan har slut på pengar samt att polisen har släckt och stängt. De få ekonomiska satsningar som sker är inte riktade mot dem utan mot de människor de mest läser om i tidningarna.

Eller som en österrikisk forskare sa här apropå populismens framväxt i västvärlden: ”It¨s still the economy stupid!”. Det stämmer, det är synen på ekonomin som är det yttersta svaret till varför man vill hitta en utomstående att skylla på. Hade man känt att ladan var full och framtiden ljus hade man inte slutit sig in i sig själv eller sin familj, eller sitt land, utan öppnat hjärtat och välkomnat förändring. Då hade nämligen förändringen varit av godo, och vi hade haft råd att göra fel.

Den sista ingrediensen i detta är att man i USA har ett ännu mindre förtroende för staten. Clinton stod för allt som var dåligt med en dysfunktionell regering. Men faktiskt, denna förklaring är inte den viktigaste för det har byggts upp under mycket lång tid. Trump fångade de väljare som sa: ”Men hallå ni har glömt mig!”

Att han kunde vinna beror sedan på det extremt låga valdeltagandet i USA, endast 19 procent av den amerikanska befolkningen röstade på Trump, och lika många röstade på Clinton. Resten fick, ville eller kunde inte rösta.

I Sverige röstar många fler, men som ni ser, det som händer i USA och kring Trump är egentligen inte unikt, men som med allt annat i USA så är det mer show, och allt är större. Så också förvåningen över Trumps seger.

Torbjörn Sjöström

vd Novus

Var är undersökarna i USA?

7 november, 2016

Följer USA valet på plats, å kan så klart inte undgå alla undersökningar som man fullständigt dränks i. TV kommentatorer refererar till polls och pollsters hela tiden. De refererar till att skillnaden är inom felmarginalen, och all rapportering baseras på data och statistik.

Men var i hela friden är undersökarna?

Ok, jag är inte förvånad, men jag trycker på en poäng som är pinsamt uppenbar. Undersökarna har abdikerat som uttolkare av resultaten och gått med på att förminskas till dataleverantör.

Är detta dåligt? Ja absolut, inte nog med att man felaktigt refererar till felmarginaler som inte finns här. Deras undersökningar är inte bra nog.

Journalisterna blandar ihop popular vote och elektorsröster, de ger en felaktig bild av att det väller in data konstant och säger helt orimliga saker som ”the shy Trump voters”

Det leder till att undersökningsföretagen inte behöver ta ansvar för sin produkt. Det underminerar branschens förtroende och man låter massmedia vara uttolkaren av vår verksamhet.

Men det innebär också att en enorm kunskap går förlorad. Man stirrar sig blind på Nate Silvers site, å han är duktig, men det är faktiskt så att han inte har den information som en duktig undersökare och ett undersökningsföretag har.

Men det innebär också att förtroendet för massmedia undermineras mer. Alldeles för dåliga undersökningar som ingen tar ansvar för, men som media framför som en oemotsagd sanning och efter valet visar sig vara fel. För det var ju faktiskt inte riktiga undersökningar. Så sjunker förtroendet för både media och undersökningsföretag.

Vi som ärliga undersökare som tar vårt jobb på allvar måste göra mer. Vi kan inte stillasittande stå bredvid och låta andra medvetet eller omedvetet förvanska vår produkt.

Vi på Novus kommer fortsätta att berätta och förklara. Siffrorna i undersökningar är en siffra som man måste sätta ord till. Siffran utan förklaring och analys är inte mycket värd. För den förutsätter uttolkaren har samma kunskap och erfarenhet som vi undersökare. Å det finns få som har den kunskapen. Oftast innebär det att man råkar misstolka.

Vilket som sagt skadar både undersökningsbranschen och förtroendet för media.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

img_20161107_102228375_hdr img_20161107_102254973

Vad är det som händer i USA?

7 november, 2016

Jag har nu följt valet på plats i USA i fyra dagar, träffat två tankesmedjor, en ambassadör, en kampanjchef som gjort 100 kampanjer varav han vunnit 80, samt en fd ambassadör som så klart har djup kunskap kring amerikansk utrikespolitik.

Jag har knackat dörr tillsammans med en fackförening.

Var skall man börja?

Detta valet är inte som det brukar i USA.

Trump blev republikanernas presidentkandidat för att republikanerna var säkra på att Hillary Clinton skulle bli demokraternas kandidat, och hon var så illa omtyckt att alla som över huvud taget var sugna på att bli republikanernas president gav ett försök, det fanns 16 republikanska kandidater, varav en av dom var Trump. Den omedelbara redaktionen var att han inte var allvarlig, han ville bara starta Trump TV.

Å för att citera Ken Rietz: ”The candidates acted like a cicular firing squad, aming at anyone but Trump”

Så helt plötsligt stod Trump där som den enda överlevande. Han ger också media 60% av äran till att Trump vann. Media vaknade sent kring vad de gjort då Trump var underbart för deras vinst och tittarsiffror. Varje gång han var med sköt siffrorna i höjden.

Nu på slutet försöker man räta till sitt misstagoch tar ställning mot honom. Men det man då gör är att sätta exakt den blid som han kommer skylla på, att media vänt sig emot honom och tagit ställning för Clinton. Så återigen så skapar man djupa problem som skadar förtroendet för media och etablissemanget.

Regeringen i USA funkar verkligen inte. Det är inte ens ett skämt, utan på djupaste allvar. Republikanerna och Demokraterna är cementerade i sina båda roller. En stor anledning är att man inte har råd att komprommissa, för då kanske man inte blir omvald. De flesta har inte ens en motståndare inom det egna partiet i sin delstat, men skulle man börja kompromissa i senaten och kongressen så skulle man få konkurrens hemma. och bara risken för det är tillräckligt. Att kampanja för senaten koster 40 miljoner dollar minst. Så det är enormt stora pengar som står på spel.

Enligt Trevor Potter, så är det bara 20 platser som ens har en konkurrent inom det egna partiet. Man vill verkligen inte ha någon konkurrent.

Å utan att trassla till det med för mycket detaljer, så är inte bara förtroendet för staten otroligt lågt, den är handlingsförlamad och systemet som det är nu gör den i stort sett verkningslös.

Obama har en hel stab med jurister som försöker hitta sätt att öka presidentens makt. För han kan inte jobba genom systemet.  Ian Millhiser säger att usa håller på att bli en folkvald monarki, där presidenten tar allt mer makt. Av denna anledning kommer även den lediga platsen i högsta domstolen att bli otroligt viktig. Om det blir en demokrat eller en republikan spelar stor roll, för även det styr i vilken riktning som USA kommer gå, då högsta domstolen är den som uttolkar deras konstitution.

Ja detta får räcka för detta inlägg, nu behöver jag rusa vidare och suga upp mer information.

trevor-potterKen Rietzcnnflyerkampanj

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Nej framtiden är verkligen inte självrekryterad

19 oktober, 2016

 

fraga-till-utrop

Markus Uwell verkar här jobba hårt genom att skapa falska motsättningar för att komma till slutsatsen att det är självrekryterade paneler som är framtiden.

När man blandar och ger bland argumentfloran kan det ser ut som man har ett starkt argument. Särskilt som man refererar till en forskare.

Men jag tänker inte försöka bena ut hans text, den utelämnar så mycket fakta, utan går direkt på kärnan i det som sägs.

Markus blandar ihop demografisk representativitet och åsiktsmässig representativitet. Samma som Johan Martinsson tyvärr gjorde i den text Markus länkar till som grund för hans argument.

Låt oss då kort förklara skillnaden, detta är faktiskt själva kärnan i hela undersökningsbranschen.

För att kunna undersöka vad olika grupper tycker i en fråga, allt från politiska frågor till vilken målgrupp som har den största marknadspotentialen för en produkt så genomför man undersökningar. Man gör en undersökning för att man inte vet svaret. Det är ju det man vill ta reda på.

Vill man veta vad t.ex. hela svenska folket tycker i en fråga så drar man ett slumpmässigt urval utifrån hela svenska folket. Slumpen gör att man får en åsiktsmässigt representativ bild av vad folket tycker. SEN kan man titta på undergrupper, t.ex. vad unga kvinnor tycker, eller personer som bor i norr jämfört med söder osv.

Det Markus och även Johan råkar göra är att tänka bakvänt. Frågar man rätt mängd människor i olika demografiska undergrupper i rätt proportioner till varandra, så blir det en representativ bild av svenska folket. Man använder kända data kring ålder, kön, region för att styra upp en undersökning.

Med den bakvägen säger man att de man frågat också är åsiktsmässigt representativa. Eller som en kvällstidning kallar den demografiska representativiteten; att undersökningen ”speglar svenska folket”.

Man fastnar i identitetspolitikens fälla. De unga kvinnor som aktivt sökt upp en undersökning är åsiktsmässigt representativa för alla unga kvinnor. De män som sökt upp osv. Stämmer bara antalet svarande kvinnor, män, norrlänningar osv med hur ett minisverige ser ut så är undersökningen åsiktsmässigt representativ.

Det man egentligen måste göra är det omvända. Slumpa fram de som får vara med i undersökningen utifrån hela populationen. Sen kan man korrigera lite för att räta upp mindre skevheter som slumpen drar med sig (styra upp OM slumpen gjort att man förhållandevis frågat lite för många äldre män jämfört med hur många som bor i landet t.ex.) Detta kallas att vikta, att förbättra träffsäkerheten lite. Men denna får inte ha för stor påverkan på resultatet för då har man stora problem med undersökningen.

Det är slumpen som säkerställer den åsiktsmässiga representativiteten. Det är inte ålder, kön och region. Särskilt inte när de som valt att vara med aktivt sökt upp undersökningen och undersökningsföretaget. Då blir detta som en magnet för aktivister. Människor som har bestämda åsikter om mycket och är åsiktsmässigt representativa i väldigt få frågor. Och man kan aldrig veta när och var dessa åsikter blir helt fel.

Däremot om du slumpar så kan du göra tvärtom. Utifrån din undersökning så kan du komma fram till vad olika grupper tycker. Men inte tvärtom som man felaktigt verkar tro.

Nu har vi inte en perfekt värld, så alla som blir slumpmässigt utvalda kommer inte vilja vara med. Det finns en risk att man har en grupp som konsekvent inte vill svara på en viss fråga. Dock så länge man arbetar med slumpen och vet vad man gör så kan man kontrollera om de som inte svarar också gör det av slumpmässiga skäl. Inte för att man t.ex. tror att det är en bra ide att genomföra en telefonundersökning när Sverige spelar hockey-VM. Då kommer man konsekvent att missa en viss grupp av åsikter, och det är generellt en dum idé att tro att åsikterna är representativa för alla i landet. Särskilt om det handlar om sport, men i och för sig så kanske hockey-VM kan få alla att bli sportintresserade för en kväll. Men det är här undersökningsföretagens kompetens kommer in. Inte att knåda siffror i datainsamling som man redan vet inte stämmer överens för den undersökta populationen.

I en självrekryterad undersökning så vet man att åsikterna inte stämmer överens med gruppen som skall undersökas. För att kompensera för det så använder man kända åsikter för att korrigera för felen man vet man har. Men dra det på sin spets, om man redan har facit, varför skall man då ens göra en undersökning? För det är nämligen inte så att alla kvinnor som röstar på Socialdemokraterna tycker likadant i alla andra frågor. Men den generaliseringen gör man för att styra upp en självrekryterad panel.

Allt detta borde både Markus och Johan redan veta. Och ingen mår bra av att skapa falska förutsättningar och hoppa över de viktigaste kunskaperna vi i branschen faktiskt har.

Vi på Novus genomförde en rejäl och seriös jämförelse mellan telefon, slumpmässigt och självrekryterade webbpaneler. Den kan läsas här.

Jämförelsen kom fram till att de självrekryterade panelerna har stora kvalitets och åsiktsbrister. Något du aldrig kan förutsäga om du inte redan känner till facit. Men vet du facit så är ju en undersökning slöseri med pengar. Å framtiden är inte en värld där vi undersöker saker vi redan vet. För det är faktiskt det Markus säger.

För att förtydliga här, Novus arbetar med telefon och webbundersökningar, men alltid med slumpmässigheten som grund. Vilket innebär att våra undersökningar alltid är åsiktsmässigt representativa.

Självrekryterad webb är något som vi inte jobbar med och kommer aldrig att göra. Det kommer hända saker i framtiden, telefon kanske inte kommer att finnas kvar om 30 år. Men oavsett hur man undersöker så finns det inget som tyder på att det går att ta bort slumpmässigheten från trovärdiga undersökningar. Självrekryterade paneler är inte framtiden.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

 

 

Manligt och kvinnligt i väljaropinionen

12 oktober, 2016

Det har kommit lite rapportering om USA och att män är mer positiva till Trump än kvinnor.

 

Att det är generella skillnader mellan män och kvinnor som helhet
är något vi ser hela tiden. Det är på totalsiffror inte på individnivå så
klart. Alla människor är individer och individuella skillnader mellan män och kvinnor kan vara större eller mindre än dom generella detta är en förenkling och generalisering.
Men generellt ser vi att män är mer kategoriska och bestämda, de svarar mer bestämt på frågor än kvinnor.Kvinnor har ofta en högre andel osäkra, som inte kan svara på frågorna. Inte jättestora skillnader, men tendenser.

T.ex 27 % av svenskarna tror att de kommer få det bättre om 10 år. Fördelat på män och och kvinnor så tror 31 % av männen att det blir bättre och 23 % av kvinnorna det.

13 % av svenskarna tror oroar sig mest för invandringen, men det är 16 % av männen och 9 % av kvinnorna. Kvinnorna oroar sig mest för att sjukdom inom familjen 12 %, bara 7 % av männen gör det.
Det underliggande som man kan se är att männen inte bara är mer kategoriska utan också lite mer enkelspåriga, men kvinnor generellt mer fokuserade på helheten. Något som bl.a. yttrar sig i fler bestämda svar från män och fler osäkra svar från kvinnor. Misstron för t.ex. massmedia är större bland män än kvinnor. 11 % av svenska folket misstror media. bland män 17 % bland kvinnor 6 %.

Detta är gradskillnader inte en svartvit värld. Men det är generellt och genomgående i nästan alla undersökningar som man gör.

Hur ser det ut om vi översätter dessa skillnader till partisympati? Här till höger ser ni Novus senaste väljarbarometer från september uppdelat på manliga och kvinnliga väljare.
Den absolut största skillnaden är bland SD:s väljare. Bland män är stödet 23,5 bland kvinnor 11,9. Båda grupper har ökat men det manliga stödet för SD har nästan hela tiden varit dubbelt så stort som det kvinnliga. Däremot säg att bara männen eller bara kvinnorna skulle gå till ett val som var idag. Det parlamentariska läget i Sverige skulle ungefär vara detsamma. Rödgröna skulle vara större än Alliansen i ett ”kvinnligt val”, och det skulle vara det omvända i ett ”manligt val” men  SD skulle vara tungan på vågen i båda fallen.SD skulle faktiskt vara tredje största parti både bland män och kvinnor.
Så även om SD:s opinionsstöd skulle skilja sig markant skulle inte det parlamentariska läget per automatik vara så väldigt annorlunda mellan ett ”manligt” eller ett ”kvinnligt” val. Förutsatt partiernas retorik idag hade varit densamma i de båda fallen. Samtidigt pekar det på skillnader mellan manligt och kvinnligt. Oron må vara ungefär lika stor, men män lockas i högre grad av personer som fokuserar på aktion och snabba lösningar, även om det inte löser hela problemet. Men det uppfattas som någon agerar. Kvinnor vill i högre grad ha mer på fötterna innan man agerar.

I en svartvit politisk värld som vi kanske ser i sin extremaste form i USA valet blir detta mycket mer påtagligt. Även om man skall ta amerikanska undersökningar med en nypa salt så indikerar de ändå dessa skillnader. Mäns önskan i högre grad efter handling. Stoppa båten som sjunker. Sen kan vi fundera på vad vi skall göra efter det. Kvinnor är inte lika kategoriska och efterfrågar inte snabb handling nu i samma omfattning utan vill gärna se lite mer av helheten innan man agerar.

Mer information om Novus senaste väljarbarometer finns här

Läs mer om utmaningarna med att undersöka i USA här

Torbjörn Sjöström

VD

Novus