Arkiv 2016

Om tiggeriförbud, brottslighet och att upprätthålla ordningen.

20 december, 2016

Väljarna har varit för ett tiggeriförbud länge. Novus och TT presenterade det för första gången för flera år sedan. Se första undersökningen här från Mars 2014: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenskarna-for-tiggeriforbud

Vi kan också se att lag och ordning blivit viktigare i våra undersökningar. Rapporteringen om polisen har varit mycket kritisk både inifrån och utifrån.
Gränskontrollerna gjorde att fartsyndare och rattfyllerister till synes kunde fortsätta utan oro för polisen alls.
Samtidigt har man sett små symbolfrågor kring hur ett rättssamhälle kan tappa bollen rakt ned på marken tom när det är någon som kastar en snäll lyra.
Sk EU migranter kan bosätta sig på privat mark och polisen kan tydligen inte göra något alls. Däremot funkar byråkratin och markägaren kan dömas för miljöbrottet som någon annan är skyldig till när de befinner sig olagligt på platsen. Vi har lärt oss att kronofogden skall flytta personer inte polisen. Om det inte är huliganer, dom bussas iväg kollektivt.
Samtidigt, om en stulen bil står krockad och dumpad i en rondell så står den där i ett par veckor för att påminna alla om att samhället absolut inte tar hand om dem och följer upp de ev spår som vi alla lärt oss via CSI bilen fullständigt ångar av.
Vi hör talas om stenkastning mot räddningspersonal som ingen kan stoppa.
Ungdomar som begår småbrott är det föräldrar på stan och grannsamverkan som tror de behöver lösa.
De flesta saker här är symbolfrågor som inte handlar om mord, eller organiserad brottslighet, utan som förstärker det Margot Wallström nog ångrar blev så ihågkommet, den stundande systemkollapen.
Därför är de flesta för ett tiggeriförbud. EU migranter blir de som sprider avföring på offentliga platser och tigger. Polisen verkar inte ens ta hand om de mest grundläggande, att upprätthålla ordningen i samhället. Tiggarna är den tydligaste bristen i förmågan att upprätthålla ordningen i Sverige.

Mao det är inte tiggeriet och fattigdomen man egentligen är emot. Det är systemkollapsen och ett rättssamhälle som ser ut att havererat i sin förmåga att upprätthålla ordningen. Det är inte ens att lösa brott vi talar om.
Sen att respekten för polisen är mycket lågt, är väldigt dåligt för en rättsstat. Och förtroende och respekt går hand i hand. Men det kan jag förklara de bakomliggande orsaker jag ser till det en annan dag utöver den upplevda möjligheten att upprätthålla

Har ni inte sett Novus youtube program, Sanity check så kan ni se senaste avsnittet här, och glöm inte prenumera, det kommer ett nytt avsnitt ungefär varje vecka, där vi försöker gå till botten med saker som verkar märkliga:

 

Finns även om podcast bl.a. på Itunes:

https://itunes.apple.com/us/podcast/novus/id1170432866

 

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Hur mycket skiljer väljarbarometrarna sig åt på S och M

1 december, 2016

Följer upp förra blogginlägget, om SD med ett om S.

Sammanställningen av SD finns här

Inte klar ännu, men lägger upp bilden så länge, sponant ser det ut som SCB ligger generellt över på S

Blogginlägget kommer uppdateras med mer info.

Bilden för S var ett tag lite fel. Aftonbladets kurva var förskjuten några månader åt vänster, det är rättat nu. De publicerade ju inga väljarbarometrar innan valet 2014

vb-s-nov-2016

Här motsvarande bild på M

Kommentarer kommer

vb-m-nov-2016

Hur mycket skiljer väljarbarometrarna sig åt på SD

30 november, 2016

2016-12-01. uppdaterat grafen med SCB:s PSU från idag

Jag har fått frågan om inte det börjar skilja sig åt ordentligt gällade nivåerna för Sverigedemokraterna i väljarbarometrarna. Och med tanke på USA valet som tolkades som ett fullständigt haveri för vår bransch så satte jag mig och tittade lite extra på alla publicerade väljarbarometrar sedan februari 2012 på de institut som idag regelbundet publicerar väljarbarometrar.

Februari 2012 är bara ett godtyckligt datum, men var tvungen att bryta för att det skulle få plats hyfsat i en graf som också gick att läsa, det är på gränsen redan nu.

Klicka på bilden för att öppna den i större fönster.

vb-sd-nov-2016

 

Gjorde en PDF också som man kan zooma lite mer i, kan laddas ned här: vb-sammanstallning-sd.

Det är flera intressanta saker som jag noterar. Har markerat dem i grafen ovan.

Streckade linjer är självrekryterade (Aftonbladet, Sentio, Yougov). Heldragna linjer är sannolikhetsurval (Novus, Sifo, Demoskop, Ipsos, SCB).

Vi börjar från vänster. Det är lite intressant att Sentio legat relativt stabilt på valresultatet ända sedan slutet på 2012 och ända fram till valet 2014. Min tolkning av valrörelsen var att oron ökade och det i sin tur stärkte SD:s väljarstöd kraftigt. En oro som vi såg i Novus mätningar, men en del av väljarna i vår väljarbarometer hamnade i en allt mer ökande andel väljare som inte sa sig har något parti. Det är det vi på Novus efteråt kunnat konstatera var misstroendeeffekten.

Yougov låg hyfsat i nivå med Sentio under lång tid, men i maj 2014 sjönk SD kraftigt i deras undersökning och låg i nivå med de som var baserade på sannolikhetsurval, de låg t o m lägst på SD i juni 2014. Ett ganska tydligt trendbrott.

Vid valet låg alla undersökningar under SD:s faktiska resultat förutom Sentio som haft SD på den nivån i flera år.

Efter valet så uppdateras naturligt viktmatriserna. De flesta undersökningsföretag använder valresultatet som en del av sin viktmatris. Så alla utgår från ett nytt facit på den, precis som annan registerdata; hur många män och kvinnor som bor i Sverige, åldersfördelning och regionell fördelning.

Därför ligger alla väldigt nära valresultatet direkt efter valet. Men Sentio skjuter i höjden direkt efter valet, vilket tydligt avviker från övriga undersökningar.

Yougov gör uppehåll i flera månader efter valet, och publicerar i december i samma nivå som Sentio. De ligger på liknande nivå ungefär som det såg ut under 2013.

I Novus gör SD ett skutt november till december i samband med regeringsbildnings och budget krisen. Något som inte förvånade mig när det hände. Med tanke på hur turbulent det var så borde SD öka i opinionen då de var de enda som stod för en kampvilja och något tvärt emot det som var nu. Minns jag rätt var det en majoritet som var för ett extra val under den perioden. I Novus undersökning runt årsskiftet 2014/15 så sammanfattade väljarna denna period med ordet ”sandlåda” vilket tyvärr är väldigt talande. Det var ju en mycket turbulent tid.

De självrekryterade undersökningsinstituten Sentio och Yougov ligger på en mycket högre nivå efter valet.

Intressant nog följer Aftonbladet inte Sentio och Yougov, utan de ligger på ungefär samma nivå som de med slumpurval.  Mycket nära Novus efter att vi korrigerat pga misstroendeeffekten.

SCB ligger lägre på SD enda fram till december 2015, då de går från att ligga i undre gruppen av de med sannolikhetsurval, till att bli näst högst och närmar sig Novus resultat. i Maj 2016 har Novus och SCB nästan samma resultat. På ett år har den relativa skillnaden förändrats mycket. Skall bli intressant att se hur det ser ut imorgon när SCB släpper en ny PSU.

Ipsos gör en kraftig metodförändring innan sommaren. Förutom att de tar bort decimalerna, vilket gör förändringarna större, 0,1% kan leda till en skillnad på 1 %. Så deras siffror blir lite slagigare. De tog också bort felmarginalerna, även om de fortfarande jobbar med sannolikhetsurval. Syftet med det var att bättre kunna mäta SD. Ändå var de största förändringarna relativt andra mätningar innan metodförändringen. I mars 2016 hade Ipsos SD mycket lågt, men de närmade sig rätt fort de andra innan metodförändringen. Metodförändringen syns inte så mycket i siffrorna när man jämför med andra mätningar tycker jag.

Aftonbladet är lite intressant då de i slutet de ser ut att gå bort från följa sannolikhetsurvalen och Novus och bryter trenden och närmar sig de självrekryterade, syns ganska tydligt när man tittar på alla på en gång.

Vem har rätt då? Vi på Novus gör allt vi kan för att våra undersökningar skall vara rätt, vi såg mycket allvarligt på det systematiska fel som kunde konstateras vid valet 2014. Vi satsade stora resurser på att gå till botten med felet och kan konstatera att det finns en misstroendeeffekt. Denna har vi jobbat med, inte bara med siffrorna, utan också det viktigaste, att vi jobbar med att öka förtroendet för vårt arbete. Ett undersökningsföretag utan förtroende är mycket litet värt.

Men det viktigaste är ändå att en undersökning inte är en siffra. På valvakan jag var inbjuden att tala på 2014 så sammanfattade jag Novus undersökning så här:

Det kommer bli rörigt. S + MP är mindre än Alliansen. Men tillsammans med V är rödgröna större. SD är en tydlig tunga på vågen. Jag lade ut texten lite om vad det skulle innebära då Reinfeldt sa att störst block skall regera. Men V var ju inte med i blocket. Det hade ju S gjort tydligt innan.

Så beroende på hur M och Reinfeldt valde att tolka valresultatet så kunde de regera vidare med passivt stöd av SD, precis som innan.

Att då säga att undersökningarna är fel, är en mycket märklig sammanfattning. Då vi kunde korrekt mäta det parlamentariska läget.

Att då jämföra med UK och USA där man inte klarar av att mäta det parlamentariska läget blir mycket fel.

Men trots det tar vi våra missar på allvar, även om vi där det räknas hade rätt. Och jag vill inte återigen bli anklagad för att underskatta något parti pga systematiska fel.

Här kan ni läsa om vår metodförändring efter valet: Misstroendeeffekten och att mäta SD:s sympatier

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

Om filterbubblor, pushnotiser och Sanitycheck

27 november, 2016

I veckan spelade Brit Stakston och jag in ett nytt avsnitt av Novus Sanity check.

Vi hade haft uppehåll i två veckor för att jag var i USA och följde valet där, så det var mycket att prata om, så i stället för 15 minuter så blev det 35 minuter.

Ni kan se inslaget här:

Men det är så mycket som snurrar nu och så många sanningar som fastslås att man ibland undrar om det är människor som är målet, eller om det bara är ett självspelande piano där människan bara är ett störande moment som rubbar algoritmerna som skall maximera klicken.

Jag har hört någon säga att journalister inte skriver för läsarna utan man gör det för andra journalister. Det finns säkert något liknande sagt om politiker, det är om inte annat lätt att tro det är så när man ser debatterna, vilka personer pratar dom om egentligen? Frö det är nog få som faktiskt känner igen sig i de väljare som de verkar slåss så hårt om.

Allt ställs på sin spets, men samtidigt så händer väldigt lite. Högt tonläge och konstanta kriser, men det landar i utredningar och i vår vardag så märker man sällan av dessa verbala undantagstillstånd som hela tiden kablas ut i nyhetsapparnas flashar.

Å det är kanske här det skaver som mest. Vad är det som händer egentligen? Livet blir så mycket lugnare om man slutar följa nyheterna. Idag fick jag t.ex reda på att det har bildats en trepartiregering och SR Ekot sänder live. För mig var det tecknet att stänga av notifieringen från SR:s app. Att lyssna på en livesändning kring den danska regeringsbildningen var inte med på min att göralista idag, och det är inte heller en nyhet som får mig att omprioritera.

Brit skrev en mycket intressant sammanfattning kring sina tankar om filterbubblor och medias utveckling som jag tycker ni skall läsa: http://stakston.se/digitalisering-2/snowden-sjostrom-stakston-om-facebook-fejknyheter-och-filterbubblor/

Det finns många guldkorn i den, men en sak är något som vi båda pratat om länge, både i vårt program, men också utanför. Media måste sluta tro att de inte har en framtid.

Tvärtom, det finns idag ingen som har så stor makt och är så viktig att göra sitt jobb som massmedia. Och jag lovar betalningsviljan finns om man bara låter oss betala. Precis som filmindustrin inte dog, utan bara ändrade distirbutions och betalmodell. Precis som musikindustrin inte dog utan ändrade distributions och betalmodell så kan media göra det också. Men man kan inte låtsas att journalistik är gratis.

För en media utan framtidstro skapar en värld utan framtidstro. Journalister måste ifrågasätta, och granska. Man måste ha integritet och man måste tillåta sig att göra fel. Blir det fel så erkänner man, tar det på allvar och rättar till den skada man gjort.

Det bygger förtroende.

För det som kallas faktaresistens vill jag snarare kalla en förtroendekris. Vet man inte vem man skall lita på så kan man ju lika gärna dela lite vad som helst. Grovt förenklat.

Det som kallas filterbubblor, är snarare att man skräms bort från automatspelande reklamklipp som äter värdefull mobildata. Man tröttnar på rubriker som bara skrivs för att du skall luras att läsa, och den bestående känslan är just att man känner sig lurad.

För självklart som vill man inte veta allt om allt, man kommer att söka sig inom sina intressesfärer, och man kommer att ha bäst utbyte med personer som tänker lika.

Men det betyder inte att man slutar lyssna på nyheter.

Däremot att få en flash om Danmarks regeringsbildning fick idag mig att stänga av framtida nyheter från SR:s app. Så i sin vilja att skapa engagemang och ett allt högre tonläge så höll jag digitalt för öronen och stängde av notifieringen.

Å vi vet ju alla vad det absolut mest effektiva sättet att få någon att sluta lyssna är ju att skrika ännu högre.

Torbjörn Sjöström

VD

Novus

 

Slutreplik SvD Debatt: ”Många känner sig bortglömda av etablissemanget”

19 november, 2016

Publicerat 18 november 2016 på Svd debatt

Skriver en slutreplik efter Erik Torstenssons replik, lägger inte upp repliken här, då jag inte skrivit den. Men det finns länk till den nedan om man har SvD konto.

Min ursprungliga debattartikel i ämnet finns att läsa här ”Därför kunde Trump vinna valet” om hans framgång och även referens till SD:s framgång i Sverige.

Det är inte fattigdomen som är problemet, utan känslan av att ha blivit bortglömd och bortprioriterad. Det är lika giltigt i Sverige som i USA, skriver Torbjörn Sjöström, Novus, i en slutreplik.

SLUTREPLIK | USA-VALET

Erik Torstensson verkar ha missuppfattat min förklaring av drivkrafterna bakom Trumps och SD:s uppgång. Det är inte den personliga fattigdomen som är problemet. Det är känslan att ha blivit nedprioriterad, tappat framtidstron och ett upplevt havererat välfärdssystem. Denna utveckling har pågått under lång tid. I samband med finanskrisen kunde jag se en ökning av både oron och SD:s väljarstöd. Det som felaktigt tolkades som en vänstervåg inför valet 2014 var ett steg i denna riktning. Det var en solidarisk individualism bland de som oroade sig för den växande grupp som såg ut att få det allt sämre.

Den andra sidan av myntet var de som i allt högre grad ansåg sig hamna utanför. Efter valet har oron för framtiden ökat. Bland annat utspel som att ”ladorna är tomma” och den stundande ”systemkollapsen” har nu lett till att en klar majoritet av svenska folket anser att samhället utvecklas åt fel håll. Det sammanvägda förtroendet för politikerna är lägre nu än det varit på länge.

Sittande regering, liksom alliansregeringen under föregående mandatperiod, upplevs agera reaktivt och sakna visioner. Vill man ha en radikal förändring och ett stopp på den upplevda negativa utvecklingen är i dag SD, precis som Trump, det enda alternativet. De får egentligen inte väljare främst för att de är för en bättre framtid, utan för att väljarna tror de kommer att stoppa den negativa utveckling de ser varje dag. Därför är Trump och SD till synes helt osårbara för politiska skandaler som skulle sänkt alla andra. Man röstar på någon man vet är en vilde, samtidigt röstar man mot etablissemanget, som må vara välvårdade på utsidan, men vars förtroende är helt förbrukat.

Det som efterfrågas av SD:s och Trumps väljare är att komma högre upp i samhällsprioriteringen när resurserna är begränsade och uppenbart inte räcker till alla. En större oro leder till ett större fokus på sin egen situation och det en är helt naturlig reaktion att solidariteten då minskar.

De andra partier, förutom SD i Sverige, som vill öka sitt väljarstöd kan inte göra detta genom att spä på oron. Tvärtom måste man visa att man ser dessa människor, har en politik som minskar deras oro och skapar en ljusare framtid. Det krävs visioner och ledarskap med utgångspunkt i den majoritet som anser att Sverige utvecklas åt fel håll. Det krävs att politikerna visar att de formar framtiden utifrån den upplevda nutiden. Det krävs också att politiker inte fastnar i väljarjakten i enstaka sakfrågor och kortsiktiga poäng i det politiska spelet.

Väljarna som känner sig bortglömda av etablissemanget är många. I USA gick många av dem nu och röstade för första gången. Väljare som brukar rösta på demokraterna stannade istället hemma, eftersom valet för dessa stod mellan två historiskt dåliga kandidater. Den sjunkande tilltro till politiker vi ser i Sverige är ett tecken på samma trend här. Klarar inte politiken att inkludera alla så kan vi absolut se samma utveckling i Sverige. Det är tyvärr inte en fråga om vilket parti som blir störst, utan om legitimiteten för hela demokratin. Eller för att sammanfatta med en mening: När ladan är tom är man inte alls sugen på att dela med sig.

Torbjörn Sjöström

vd Novus